Göteborgsposten – 30 augusti 1860, sida 1

—LKLrHmmveasvaere gissa att jag var en anhängare af Brahma, och ni tycktes likväl vara hugad att komma till min bjelp. Jag är kristen liksom ni, och, helt säkert, liksom ni född i aflägsna trakter; skulle ni möjligen derföre ej vilja göra mig den ombedda tjensten ? — Mycket gerna, svarade den unge mannen lifligt. Det är alltför eget att tvenne kristna träffas på Afrikas jord, att icke detta möte skulle vara gynnsamt för dem båda. Jag står till er tjenst. Hvad önskar ni? Min häst och jag ha i tio timmars tid ströfvat omkring, utan att träffa på någon enda droppe vatten . .. Vi äro nära att dö af hunger och törst ...Vet ni ieke någon källa, der vi kunna finna svalka och hvila? — Jo bevars! En halftimmes väg härifrån finnes en oas, åt hvilken jag nu just styrde kosan, för att der tillbringa natten. Ni måste ha passerat nära förbi, men ni har ej kunnat se den, alldenstund den ligger i en djup ravin. Ni måste derföre vända om, och om ni tvekar att rida före mig, så kunna vi ju byta hästar. — Jag fruktar ingenting! svarade indiern, Men innan han följde den anvisning, som den yngre gifvit honom, betraktade han honom ännu en gång med denna djupa och sällsamma uppmärksamhet, hvarom vi redan förut talat. — Ert namn, unge man? frågade han med