Göteborgsposten – 30 augusti 1860, sida 1

— Från hvad land är ni då? — Från hvad land jag är? upprepade den unge mannen leende. Min själ, jag sjelf det rätt vet, och om ni kunde underrätta mig derom, skulle ni helt säkert göra mig en stor och vigtig tjenst. Indiern tycktes vara rof för den lifligaste rörelse. Hans skarpa och bistra ansigte hade bleknat, de fina dragen hade märkbart förändrats och hans fuktiga ögon höjdes mot himlen. — Min Gud! stammade han med qväfd stämma, din makt är oändlig, din godhet outtömlig och jag har ej heller någonsin tviflat uppå dem; men om din hjelpande hand på en så underbar väg fört mig till målet, skall jag tro mig vara ett verktyg för din vilja och ej mera tveka om att handla! Den unge mannen hade ej kunnat förstå meningen med dessa ord, uttalade med djup och sann andakt, hvilka rörelsen dock qväft i Indierns strupe. Denne tycktes göra en våldsam ansträngning öfver sig sjelf och återfick slutligen hela sitt vanliga lugn. — Jag bad er för ett ögonblick sedan göra mig en tjenst, återtog han, fortsättande samtalet på franska. På er drägt tog jag er för en son af Mubamed, likasom ni af min klädsel kunde