Göteborgsposten – 29 augusti 1860, sida 1

gen till fästet. Medici, hvars folk gjorde förposttjensten, och som dessutom är guvernör öfver provinsen och staden, var vid min ankomst redan på stället. Hvar och en bråkade sin hjerna med att förklara hemligheten af neapolitanska förposternas försvinnande. Den mest sannolika gissningen var, att någon försökt desertera, hvarvid den närmaste skildtvakten gifvit eld och på detta sätt gjort alarm, hvilket förorsakat utposternas hastiga reträtt. Den 8 Augusti. Hela denna dag var det idel buller och rörelse. Garibaldi begaf sig, som vanligt, tidigt på morgonen till Faro; hufvudqvarteret var nästan öfvergifvet; staben packade in; guiderna, som eljest äro de minst sysselsatta herrar i hela lägret, hafva hela denna morgon sprungit eller åkt omkring öfverallt. Den ene har frågat efter den andre: skall ni med? skall ni stanna qvar? skall ni i väg nu på morgonen eller i afton? Kontraktörerna hafva varit alldeles yra i hufvudet och med svettiga ansigten sprungit och sökt efter matvaror, tittat in hos bagare, besvurit köpmän att ge med sig, upphandlat kolonialvaror, maccaroni och ris, eller grälat med vinförsäljare. Folket i staden har slagit sina hufvuden tillsammans, dragit sina slutsatser och kommit till det resultat att något är i görningen. En allmän klappjagt efter alla kärror och fordon, som man kunnat komma öfver. Il Commendante del Piazza och municipalitetet alldeles demoraliserade och fullkomligt yra i hufvudet. Äfven den blinde kunde se, och den döfve kunde höra, att någonting ovanligt var på färde, neapolitanska förposterna icke undantagne, ty dessa hade återvändt i dagningen. Utom detta, kunde sökandet efter båtar och dessas kosa, der de sedermera, lastade med alla slags förråder, roddes fram mot Faro, mycket väl ses från fästet. Och som det nästan uteslutande samtalsämnet är landstigningen på calabresiska kusten, var slutsatsen angående meningan med rörelsen lätt nog: den länge omtalta expeditionen måtte nu skola företagas. Ombord på Aberdeen d. 9 Aug. Om Messina i går var skådeplatsen för en ovanlig rörelse, så var vägen till Faro och byn Faro Inferiore samt dess grannskap i tiofaldigt mått detsamma. Hela denna sträcka var lik en myrstack. I hvad man kallar cen regulier armåe skulle tvåtredjedelar af vägen hafva varit upptagen af kärror och hästar. Med oss irreguliera är det nelt olika. Bagage är en blott svag tradition, ;ross okänd, kommissariatsanordningarne märkvärligt ringa. Soldaten bär sjelf allting, och det ir mycket litet. Han är lycklig om han har en extra skjorta och ett par underbenkläder, hvilka aga föga rum i renseln och lemna godt utrymne för skorpor eller bröd, och ännu lyckligare om han har en öfverrock öfver sin linneeller oomullsdrägt. Många hafva blott en större eller nindre filt, som får göra tjenst i stället för sistnämnde plagg. På detta sätt kunna våra trupper skjutas tillsammans likt en kikare. Hade cke så varit, skulle det blifvit en omöjlighet att samla alla de trupper kring Faro, hvilka föriden natt och i morse verkligen fingo rum der. Hela artilleriet och alla fästningsoch fält ——————————————————— ———— — L a vas