Göteborgsposten – 27 augusti 1860, sida 1

om han förstått någon hemlig afsigt ligga dold under den unge mannens ord. — Munken har rätt, sade markisen, som nu äfvenledes närmade sig; en så afbruten duell är som ett stördt måltidskalas. Låt oss derföre vända hem igen och gömma resten till en annan gång! La Guiche och grefven betraktade under tystnad en stund hvarann. Det var tydligt att de, nyss eldade mot hvarandra af striden, nu likväl voro något afkylta. Orsaken till duellen hade varit så lättsinnig och obetydlig, att någon bitterhet säkerligen icke förefanns emellan dem. La Guiche, som såg sin motståndares båda sekundanter ligga döda på marken och grefven sjelf afväpnad, insåg att det var han, som skulle taga första steget till försoning. — Om du ej ifrar mera på att fortsätta än jag, sade han, låt oss då stanna här! vill du ha min hand eller min värja? Grefven tvekade ett ögonblick, derefter ryckte han på axlarne. — Det var ej värdt mödan då att vi hade besvär, inföll han leende. — Bah! J skolen nog göra det bättre er annan gång, sade markisen. La Guiche tog värjan i venstra handen och