Göteborgsposten – 27 augusti 1860, sida 1

vilket icke en gång Octavia Carlns upp-! ysande bok kan rädda dem. 4) Att det är hittills oerhördt och deröre troligtvis betänkligt att vilja uppföra skulptursamlingar i öfversta våningen. Om let vore för att upphjelpa Gudar och Gudinnor till Olympen igen, så är det visserligen en hög tanke, men hur ledsamt skulle det icke blifva, om en vacker dag Olympen ramlade och med den allt det sköna i våningarne inunder. Dessutom är det att befara, att t. ex. Oden och Thor icke låta släpa sig uppför trapporna. 5) Att nationalmuseum är en vacker och tilläfventyrs ståtlig byggnad, men att det icke kan uppfylla sitt ändamål, förr än efter en tid då biblioteket derifrån utflyttas till någon for sig särskild och lämplig lokal. Komiterade förklara slutligen och högtidligen att de skulle kunnat säga precis detsamma när som helst förut och beklaga, att vederbörande icke fästat afseende på deras hörande förr än nu, då man möjligen skall anse dem såsom endast efterkloka. Så der ja, nu har jag lättat mig från en börda. Men, herre Gud, allt kan ju bli godt och väl, om bara det skräpiga biblioteket icke skulle vara med. När det nu lär vara tydligt och klart att detsamma i nationalmuseum icke kan finna någon varaktig stad och då det i sin närvarande lokal har så trångt, att en besökande der icke kan få sätta sig, mycket mindre studera i ro, så låtom oss bygga såsom annat hyggligt folk ett särskildt bibliotekshus. Men hvar? det är frågan. Och svaret är: på Helgeandsholmen. I stället för ett hotel för resande, låtom oss der göra ett hotel för böcker, kunskapens och vishetens gäster. Ett land, som ställde sitt bibliotek på den vackraste och mellersta platsen i sin hufvudstad, skulle få en hög tanke om sig och det skulle genom denna åtgärd jemväl förtjena den. B. P.