Göteborgsposten – 25 augusti 1860, sida 1

Kejsar Napoleons namnsdag. Kejsarens fete eller namnsdag, Onsdagen d. 15 d:s, gynnades af ett herrligt väder. S5olen var klar, men ej brännande och en angenämt svalkande vind blåste hela dagen. Som vanligt denna dag, affyrades en artillerisalva klockan 6 på morgonen från Invalidhotellet, och kort derefter börjades utdelningen af matvaror och almosor till de behöfvande och fattiga vid de olika mairierna och bureaux de brenfaisance. Det är den mest rörande omständigheten under hela denna dag att auktoriteternas första omsorg är att utbreda så mycken lycka som möjligt bland de fattigaste klasserna, så att äfven de obetydligaste må erinra sig att den mnationela festdagen icke heller för dem varit glädjelös. När detta barmhertighetsverk ungefär var slutadt hade den transyska hufvudstaden redan antagit ett festligt utseende; trefärgade fanor voro uthängda från husen på hvarenda gata, och de gamla flaggorna på publika byggnader, som trotsat väder och vind sedan förra året, hade för dagen blifvit ersatt med nya. Trupperna i de olika kasernerna hade fått utdelning af ett större qvantum vin än vanligt och matrationer af bättre beskaffenhet. Emellan kl. 10 och 11 besökte ett antal gamla soldater från första kejsardömet Vendömeplatsen. De voro klädda i sina gamla uniformer och marscherade i procession rundt omkring kolonnen i midten af torget. De återvände derefter till Invalidhotellet för att bevista en der hållen messa, påminnande hvarandra att den förste Napoleons 91:sta födelsedag var inne. Klockan 1 hölls i Nötre Dame ett högtidligt Te Deum, i närvaro af de stora statskorpserna, af de civila och militära myndigheterna och ett ofantligt talrikt presterskap. Liknande gudstjenster höllos i Paris öfriga kyrkor, och öfverallt med mycken ståt, enär dagen icke endast var helgad åt glädjen deröfver att kejsaren genomgått ett nytt år af lycka och helsa, utan ätven åt firandet af Jungfru Marias aflelse, hvilken fest alltid af Romerskt Katolska kyrkan hålles i sådan vördnad. Då de religiösa högtidligheterra voro slutade, tycktes hela Paris vara på fötterna. Största delen af åskådarne vände sina steg mot Champs ElysÅes, för att bevittna de nöjen i fria luften, som der skulle uppföras för folket. Andra tusental rusade till de olika teatrarne, för att om möjligt förskalfa sig inträde till dessa. Fåfängt hopp! Redan tlere timmar förut hade en tålig, beslutsam hop samlat sig utanför dörrarne, besluten att förskaffa sig så goda platser som huset kunde erbjuda. Vid stora operan hade folk redan börjat samlas kl. 6 på mogonen, och vid middagstiden sträckte sig den långa queuen utefter hela boulevarden på ena sidan och rundtomkring Hotel des Ventes på den andra. De yttre nöjena voro militärpantomimer på Esplanade des Invalides, kapprodder på Seinen och mats de Cocayne (klättring på master, bestrukne med såpa). De publika illuminationerna på qvällen voro mycket lysande, isynnerhet vid Place de la Concorde, i de olika ministerhotellen, i engelska ambassaden och Tuillerierna; men aftonens grannaste skådespel var det stora fyrverkeriet på Champ de Mars nära Pont de Jena.