Göteborgsposten – 25 augusti 1860, sida 1

kelbenet och trängde genom köttet: medan det slant mot benet. — Sc der! skrek grefven. Baronen röt till som en ung tiger, hvilken blifvit sårad af jägaren. Vid detta skri, som besvarades af en dof suck ur munkens bröst, hvilken varit en tyst åskådare af allt detta gripande drama, trodde markisen att hans unge kamrat begärde den hjelp han nyss så oförsigtigt vägrut. d Herbaut rusade då med höjd värja på grefve dOrnay. Denne parerade stöten med sin dolk; men ett andra skri, celler snarare ett andra rytande trängde fram mellan baronens gnisslande tänder. Han sprang mot dHerbaut, utan att kunna tala, så torr var hans strupe, kastade sin dolk, grep med venstra banden markisens värja, ryckte den ifrån honom med en våldsamhet, som ingen mensklig makt kunnat motstå, kastade den på marken och krossade klingan med sin högra fot. Denna handling hade utförts så snabbt, att den förvånade markisen icke hunnit göra cen åtbörd eller säga ett ord, men hade åter en andra gång varit till olycka för den unge baronen. Greve dOrnays klinga hade, då hon icke