Göteborgsposten – 23 augusti 1860, sida 1

-— Nåja! sade La Guiches motståndare och kastade med ena handen hatten bakom sig, i det ban med den andra pröfvade sin värja, mina herrar, till er tjenst, om j behagen! dHerbaut tog hastigt ett steg framåt mot dOrnay, som befann sig venster om de Bernac, men baron de Grandair gick honom hastigt i förväg. — Min herre, sade han till dOrnay och tog hatten i hand, ni gäller för att ha den bästa klingan vid hela hofvet, skulle ni vilja gifva en lektion åt en stackars landtbo? Grefve dOrnay var en man af ungefär fyratio års ålder, högväxt, starkt bygd och tycktes ega en herkulisk styrka, för att döma af hans kolossala figur. Hans vilda och dystra ansigte förrådde ett föga vänskapligt lynne, och det var säkerligen detta lynne han hade att tacka för den mängd dueller, som skapat hans blodiga rykte, ty i alla sina strider hade han lemnat ett lik qvar på platsen. Då grefve dOrnay hörde dens ord, som skulle ha den äran vara hans motståndare, irrade ett hånlöje öfver hans läppar. — För fan! han skall låta spetsa sig som en fluga! mumlade markis dHerbaut harmset. Det är skada, ty det är en särdeles hygglig karl.