Göteborgsposten – 20 augusti 1860, sida 1

J med att anförtro oss ert namn och er titel! ba I markisen artigt. Den unge mannen rodnade vid denna doc Iså naturliga fråga; derpå höjde han åter hufvu det, som om han blygts öfver denna första rö relse, styrde åter sin häst ut i den brusande flo den och tvingade det stackars djuret att simm mot färjan. — Det namn och den titel jag bär tillhör: icke mig, sade han. Mitt verkliga namn oc min rätta titel hafva frånstulits mig, då jag än nu låg i vaggan. Det är en familjehistoria, som jag en dag skall berätta er, mina herrar ; ty jag har kommit bit till Paris, för att nå upplösningen. Tillsvidare kallar jag mig baron de Grandair, och jag skall aldrig benämna mig annorlunda förrän jag återfått mina förfäders namn och rang, efter att ha rentvått dem i den uslings blod, som nedsmutsat dem med att tillvälla sig dem. Den, som nu har den äran svara er, mina herrar, och mottaga den vänskap, ni så välvilligt erbjuda honom, benämnes derföre helt enkelt med det namn och den rang, som jag nyss delgaf er. — Baron de Grandair! upprepade dHerbaut leende, er hållning och ert sätt göra skäl åt namnet, min herre, — Men min förmögenhet gör det tyvärr icke, hr markis! ty mitt baroni ligger, såsom ni