Blodbaden i Syrien. En engelsk tidning meddelar ett bre från en engelsk sjöofficer, dateradt Pirsou vid Athen d. 23 Juli, hvilket innehåller å skilliga detaljer angående tillståndet i Syrie efter blodbaden — detaljer, som vi här tag oss friheten meddela våra läsare: Då vi pr telegraf fingo underrättels om de förskräckliga tilldragelserna i Syrien beslöt vår kapten att på eget ansvar genas afgå till Bejrut. Vi anlände omkring fyr dagar senare och funno druserna, en star! mohamedansk folkstam, massakrerande di kristna öfver hela landet samt hotande at anfalla Bejrut. De turkiska trupperna gjord intet for att hindra, utan snarare uppmuntra de dem, och togo ätven i två eller tre fal verksam del i morden på de olycklige krist na. Vår ankomst, jemte den at en fransl och en stor rysk fregatt, hindrade dem lik väl från att anfalla Bejrut; omkring en veck: senare ankom ännu ett engelskt skepp, Ex mouth, om 90 kanoner, hvilket fullkomlig återgaf tryggheten åt invånarne i Bejrut Två eller tre dagar senare fingo vi plötslig order att så fort som möjligt elda upp vårs ångmachiner. Vi skulle nemligen undsätts nägra olyckliga, som sluppit undan en för. färlig massaker på ett ställe kalladt Deir-elKamar, och hvilka lyckats att hinna ned till sjöstranden 15 mil längre bort. Då vi hunnit fram till den angifna platsen, sågo vi på några kullar omkring två eng. mil från stranden, hopar af qvinnor och barn, synbarligen ett mycket bedröfligt tillstånd. ÖOaktadt de ej kommo ned mot stranden för att blifva afremtade — ett förhållande, som vi ej kunde örklara — sände chefen mig i land med alla vära båtar. Jag lät dessa ligga qvar utanför oränningen och gick derefter ensam i land illika med en tolk. På stranden var en trupp seväpnade druser mig till mötes. Jag sade lem att jag önskade tala med deras chef; vi