Göteborgsposten – 16 augusti 1860, sida 1

ne att ytterligare förfölja oss, ty inom fjorton da gar skall hvarje menniska veta, att La Chesnaye är upphofsmanncen. Jag åtager mig att utsprida detta rykte. — Nu till farorna! inföll Mercurius, hvars ögon blixtrade genom hålen på masken; farorna I — Farorna! utbrast de Bernac. De skola vara tillintetgjorde, om jag kan, såsom du, Mercurius, och du, Humbert, nästa natt begifva mig härifrån med den jag älskar. Han slog derefter sina armar kring halsen på de båda männen och hviskade några ord i deras öron, men likväl så sakta, att Catherine, oaktadt alla sina ansträngningar, ej förmådde uppsnappa en enda stafvelse. Mercurius och Humbert utstötte på samma gång ett rop af öfverraskning. — Jag kan då räkna på er? fullföljde grefven. — Vi ha svurit, sade Humbert. — Men, inföll Mercurius, tjena vi på detta sätt ännu vår fars hat och behålla vi för oss ensamma denna vigtiga hemlighet, som han en gång skall delgifva oss? — Ja. — Ahl! utropade Humbert med beundran. Din plan är storartad, — Och lätt att utföra, tillade Mercurius.