Göteborgsposten – 16 augusti 1860, sida 1

För öfrigt gjorde landtvärnet föga tjenst kriget. Väl kämpade ,en liten del deraf pi Krim, men den stora massan dref sysslolös omkring i lägren samt decimerades af farsote! och sjukdomar. Men det var icke endast utskrifningen a landtvärnet, som vållade egendomsherrarne förluster under kriget. År 1855 måste de lemna regeringen icke mindre än 372,000 re: kryter, af hvilka, enligt rysk lag, ingen enda återvände till lifegenskapen. Den ryska sjä len, d. v. s. den lifegne manspersonen, är i medeltal värd 700 silfverrubel, och egendomsherrarnes af rekryteringen vållade förluster under detta år, anslogos följaktligen till 260,400,000 silfverrubel. Fabrikerna råkade i stockning och handeln ilägervall; det kunde knappast bli fråga om någon export, då den endast kunde ske öfver den tyska gränsen och då den der hindrades af vägarnes usla skick. Dessutom fingo de, som egde något, erlägga, oberäknadt de s. k. frivilliga bidragen, som i sjelfva verket voro tvungna, dryga gärder; de måste betala fördubblade grundskatter och beqväma sig till en mängd leveranser för de lägsta priser. Härtill kom att många nödvändighetsvaror, såsom t. ex. kläde, husgeråd, jern, socker och kaffe, stego oerhördt i pris. Rikets allmänna nöd hade blifvit så kännbar för alla klasser, att afslutandet af den icke synnerligen ärofulla freden icke väckte något missnöje. Men nu uppstodo nya svårigheter. Landtvärnet måste upplösas och den lifegne återförsättas i sin förra ställning. Det fanns måhända icke en enda bland hela denna million menniskor, som icke hyst den fasta förhoppningen att bli fri liksom de soldater som afskedades från hären. När detta slog fel och nationens kärna måste nedlägga vapnen, endast för att åter bära lifegenskapens ok, så blef förbittringen hos densamma så stark, att ett allmänt uppror syntes sannolikt. Detta skulle varit desto fruktansvärdare som stort missnöje herrskade inom de reguliera trupperna följd af många högre officerares hårdhet, förryck och underslef. Detta uppror uteblef väl, men godsägarne måste åter beqväma sig ill dryga omkostnader, emedan de måste unlerhålla landtvärnsmännen, som insupit Sy8solöshetens vanor, och de senare uppgåfvo icke ina anspråk på den frihet, som man gifvit lem hopp om. Redan under kriget hade det gammalryka partiet undanträngts från de vigtigaste mbetena, och kejsaren såg sig nu stark nog tt föra en sjelfherrskares stolta språk vis-åis detsamma. Han lät i Moskau dess repreentanter förstå att han ville vandra sin egen äg, obekymrad om dess önskningar och inressen, att han ämnade befrämja handel och ndustri samt följaktligen vinnlägga sig om nnat än hvad som ligger adeln om hjertat. nvändningar förekommos genom ett kejserligt: Jag vill! Bestämdare hade icke kejsar Nikowus kunnat uttrycka sig. Nu börjar kejsarens nya politik. Ditin