detta kunna vi hoppas snart skall förverkliga tillfölje af mina planer och det som jag vil göra. Jal utropade han, inom tjugofyra timmar och detta beror nu af oss, skola våra fiende vara tillintetgjorda, vår hämnd försäkrad, millio. nen i din ficka, Mercurius, och den du älskar : dina armar, Humbert. — Huru? hvad skola vi göra? utropade Mercurius och Humbert på en gång. — Tala! tillade Catherine. Grefven betraktade dem alla tre med en djup och forskande blick. — Innan jag fortsätter, sade han, innan jag redogör för mina planer, har jag tvenne vilkor att föreskrifva er. — Hvilka då? frågade Chatherine. — Hör. — Vi lyssna, sade Humbert. — Och jag bifaller dem på förhand, inföll Catherine. Bernac betraktade henne leende. — Om du fortsätter som hittills, sade han, skall jag slutligen tro, att du ensam har lika mycket snille som vi alla tre tillsammans. — Jag är qvinna ... — Och du har endast ditt köns fel, tillade grefven. — Det är det som gör mig stark.