Göteborgsposten – 11 augusti 1860, sida 1

som nyligen låtit inrollera sig i Patti, var den förste som besteg muren, bakom hvilken en af kanonerna stod, och ögonblicket derpå bars kanonen bort i triumf. Just i detsamma den försvann vid krökningen af vägen hördes ettstarkt rop af kavalleri! kavalleri! och någon förvirring uppstod. Garibaldi och officerarne bemödade sig om att öfvervinna förskräckelsen hos de unga trupperna; de kastade sig mot ena gärdesgården, tryckte sig tätt intill hvarandra och lemnade på detta sätt passage för omkring ett dussin modiga hästjägare, hvilka med sin kapten i spetsen rusade genom denna lucka i vår linie, för att återtaga kanonen. Garibaldi hann knappast gå åt sidan, då ryttarne redo förbi, huggande med sina sablar till höger och venster. Men de kommo ej långt, ty infanteriet hemtade sig snart efter första förskräckelsen och kastade större delen af ryttarne ur sadeln. Kaptenen, sergeanten och en gemene man sökte komma undan, och skulle ha lyckats, om ej Garibaldi ånyo visat sin personliga tapperhet. Han gick fram midt på vägen, och då han lemnat pistolerna qvar i hölstren på sin sadel, drog han sitt svärd och ställde sig 1 position, för att hejda kaptenen. Den ende som befann sig hos honom, var kapten Missori, som äfvenledes var till fots, men beväpnad med en revolver. Hans första skott sårade den neapolitanske kaptenens häst, så att denne reste sig; Garibaldi grep då tag i betslet, för att taga kaptenen till fånga. Men denne svarade på Garibaldis begäran att han skulle gifva sig med ett svärdshugg, hvilket Garibaldi dock hann parera och vedergälla genom att med ett enda hugg klyfva kaptenens hufvud och hals samt kasta honom ned död för sina fötter. Under det Garibaldi sålunda var inbegripen i denna mördande strid, nedsköt kapten Missori sergeanten, som kom för att bistå sin officer. Då detta var gjordt, grep han tag i den simple karlen, hvars häst blifvit skjuten, men när denne gjorde motstånd, sköt han äfven ned honom. Denna lysande bedrift bidrog ej ringa att uppmuntra trupperna på venstra flygeln, och de kommo snart fram i en linie med centern. Men den svåraste delen af striden återstod ännu. Oaktadt dagens hetta och utan att ha på morgonen inhemtat någon föda, marscherade alpjägarne steg för steg framåt och drefvo fienden tillbaka mot halföns udde, der han vid korsvägen utsett sin förnämsta motståndspunkt. Marken hade blifvit på förhand omsorgsfullt anordnad, positioner för kanonerna väl valda, trädgårdsmurarne försedda med skottgluggar och en barrikad hade uppförts, för att skydda approchen. Denna punkt blef nu skådeplatsen för ett blodigt handgemäng, hvilket varade i flere timmar och kostade mången tapper kamrat lifvet, bland andra äfven major Migliavacca. General Cosenz sårades i nacken af ett drufhagelskott och Medici fick sin häst skjuten inunder sig. Det genuesiska skarpskyttekompaniet sändes in i buskaget till venster, för att på denna sida kringränna fienden. Vinrankstockarne stodo dock hvarandra så nära, att de endast med största svårighet kunde passera en och en, under det de tycktes vara alldeles kringsvärmade af skarp