Göteborgsposten – 11 augusti 1860, sida 1

tr -— Väl taladt, min kära! utbrast grefve de Bernac; jag har alltid sagt, att ni har snille som en demon. — Och ni brukar ej ljuga, tillade den förföriska varelsen, och lät sin emaljhvita tandrad skimra fram mellan de purprade läpparne. — Nå? återtog den maskerade karlen. — Ja, sade de Bernac, vår förträfflige vän, hr Jacques dAumont, ståthållare öfver den goda staden Paris, har mer än någonsin fåtti sitt hufvud, att han skall fånga den fördömde kapten La Chesnaye, som, efter hvad man påstår, förhärjar både hufvudstaden och provinserna. Den unga qvinnan gjorde en axelryckning. — Det är en gammal historia, sade hon föraktligt ; detta är ju ett upprepande af vårt samtal i afton hos Jonas. — Det är möjligt, min sköna Catherine, men hvad jag ej kunnat tillägga hos Jonas, emedan jag sjelf ännu icke visste det, är, att La Chesnaye förföljes af en spårhund, värre än alla de andra ståthållaren har, en inbiten sate, som svurit, att heldre följa kaptenen ned i helvetets djup, än att afstå från sin förföljelse. — Och denne är? — Din f. d. älskare från Rouen, min sköna. — Giraud ? — Just han,