Göteborgsposten – 10 augusti 1860, sida 2

orsak att frukta för det nära kommande. Deri måhända ligger orsaken till hans försök att närma sig Preussen såväl på diplomatisk som personlig väg, och nu hans bemödande att ånyo komma på god fot med John Bull —: men ingen tror fullkomligt på Napoleons ord: hansjtill tillträde makten var ett orätt steg och man vill gerna se en Mefistofeles fot, om man ock medgifver att denna fot är oumbärlig, ja, nödvändig för tiden. Hvad engelska folkets enskilda tanke är, det ser man af dess svar: Vi befästa oss mot en utländsk invasion. Det vore mer än önskligt att Napoleons fridsera kunde bli en sannig, men den store mannen har sig sjelf att skylla, då man anser den för en — osanning. Man har emellertid i italienska frågan börjat fästa något mer än vanlig uppmärksamhet vid eni Paris utkommen ny brochyr Den italienska enheten intör Frankrike och Europa, åt hvilken Cavours organ Opinione tilllägger stor vigt. Densamma uppställer den åsigten, att Frankrike, 1 händelse Sicilien och Neapel skulle rösta för anslutning till Piemont, ej skall hindra detta, och att Napoleon, om ltaliens fiender skulle vilja sätta sig deremot, skulle vara Piemonts bundsförvandt och skydda nationalviljans princip, hvilken han sjelf har att tacka för sin krona. — Som man finner är detta fullkomligt ötverensstämmande med, About:s Karta och en ren konseqvens af Napoleons eget framfarna. Samtidigt har äfven i Bologna utkommit en uppseende väckande bok, hvilken innehåller den italienska parlamentmajoritetens program i afseende på de utländska angelägenheterna och fullkomligt sammanstämmer med dessa många hundrade broschyrer som i Paris utkommit i afseende på denna fråga; slutet lyder nemligen: Det ändamål majoriteten har för ögonen är hela nationens oberoende, sträfvandet efter Italiens definitiva förening; medlen äro i allmänhet taget ett förbund med Frankrike, vänskapligt förhållande till England och en talrik, väl disciplinerad armåe. Detta program är icke blott majoritetens utan äfven alla Italienares, med undantag af de ultramontanes. — Vid sidan af dessa unitära sträfvanden pågår i Neapel rörelser, hvilka allt tydligare bevisa den der rådande oredan och allt tydligare ådagalägga att den länge bebådade revolutionen står för dörren eller tillochmed redan trädt öfver tröskeln. Öfver 300 officerare, underofficerare och soldater, hvilka till större delen tillhöra jägarne, hafva der blifvit häktade; de flesta derför att de velat flykta till Sicilien, många äfven emedan de ropat Evviva Garibaldi. Från Reggio berättas, att af de från Sicilien återvändande trupperna ungefär 12,000 man stå i Calabrien, dock icke koncentrerade. De sbirrer från Messina som inträffade i Reggio hade förbundit sig med gensdarmerna till plundringsföretag i staden; nationalgardet gjorde dock snart slut på denna industri och häktade packet efter några korta skärmytslingar. På Sicilien fortgå alltjemt sträfvandena efter anslutning till Sardinien, såsom man kan se af följande telegram af d. 4 Aug. till Reuters Office: Man väntar i Palermo med det snaraste offentliggörandet af den sardinska statuton, i förening med statsrådets och domstolarnes reorganisation samt ett af Crispi och Depretis undertecknadt program, hvilket skall uttala tillgifvenheten för Viktor Emanuel och Italiens enhet. Angående de europeiska makternas ställning till Syrien, innehåller nu Moniteuren ett officielt meddelande om att protokollet angående interventionen i Syrien blifvit undertecknadt af stormakterna jemte Turkiet. Den ingångna konventionen har emellertid i engelska parlamentet den 3 Aug. gjorts till föremål för interpellationer. I öfverhuset uttalade Lord Stratford de Redceliffe, hvilken tillförene i många år varit engelsk gesandt i Konstantinopel, den åsigt, att en intervention, oaktadt Turkiet traktatenligt var förpligtadt RR RR måtte ha bebotts af kongregationens chef, att