Göteborgsposten – 10 augusti 1860, sida 2

måtte ha bebotts af kongregationens chef, att döma af de spår efter prakt och lyx, som ännu prydde väggarne och bjert kontrasterade mot den kalla, stränga nakenheten i de andra rummen, som voro helt och hållet beröfvade hvarje prydnad. De Bernac gick rakt fram till en dörr, som var belägen i andra ändan af rummet. Denna dörr, som var af jern och beundransvärdt fint arbetad, hade säkerligen, tillfölje af sin fasthet och soliditet, motstått alla plundringsförsök. En lätt hvissling, lik den från en retad huggorm, ljöd sakta. Dörren öppnades genast och grefven stod på tröskeln till ett litet rum, liksom den öfriga byggnaden försänkt i ett djupt mörker. Han tillslöt dörren efter sig och gick igenom detta rum, i hvars ena ända äfven fanns en dörr genom hvilken man kom ut i en trång och smal korridor. Han följde denna och framkom till en trappa, som uppförts i sjelfva den tjocka muren och slingrade sig, lik en archimedes skruf, ned i djupet af det gamla klostret. Nedanför trappan slog ett starkt sken emot den nattlige gästen i dessa ruiner. (Forts.)