Göteborgsposten – 10 augusti 1860, sida 2

— er Denna skugga försvann, der gatan vek af, i samma riktning som hästen. Då grefve de Bernac som en bomb föll ned i den lågt liggande salen, dit han nyss kommit in på ett så ovanligt sätt, hukade han sig genast ned bakom muren. När den nämnda skuggan passerat förbi honom på andra sidan om gatan, stack han fram hufvudet. — Giraud! mumlade han och tog hastigt ett steg tillbaka. Corbleu! Saken är allvarligare än jag trodde! Den slyngeln har fint väderkorn, han är djerf och skicklig ...Men vänta! återtog han efter ett ögonblicks tystnad, nu har han förlorat spåret och det vore väl fan, om han skulle kunna återfinna det. Jag måste i alla hänseenden underrätta Catherine, detta angår henne mera än oss, skulle jag tro! Grefven lemnade nu fönstret, under hvilket han dolt sig, och fördjupade sig i de vidsträckta byggnaderna. Han gick genom mångfaldiga rum, passerade korridorer, och hittade riktigt genom dörrarne oaktadt mörkret, i hvilket han promenerade med en lätthet och säkerhet, som utvisade att han djupt studerat dessa förfallna ruiner och var mycket van vid deras irrgångar. Sedan han stigit upp för några bräckliga trappsteg, kom han in i första våningen. . Han befann sig nu midti en svit af rum, som förr