Göteborgsposten – 10 augusti 1860, sida 2

Från Utlandet. Det nya Napoleonska steget till närmande mellan England och Frankrike —brefvet till grefve Persigny —utgör alltjemt föremålet för de engelska tidningarnes kommentarier. Vi vilja ej återgifva alla de mer eller mindre mustiga uttryck, hvarmed de åtföljas — såsom t. ex. Economists hvilken yttrar: Sanningskärlek är ej en af familjen Bonapartes ärftliga dygder. Redan om den store Napoleon yttrades, att han var ännu större i att ljuga, än i att manövrera, och det nuvarande äpplet faller ej långt från trädet; eller Observers, som säger: Han (Napoleon) bar kommit derhän, att det ändock är en eländig sak vara arglistig och att han måste tillgripa några medel, de måtte nu vara aldrig så ovanliga, att kunna rättfärdiga sig i Europas ögon. Detta visar att Europa 1860 icke är Europa 1793 och att den franska regeringens nya handlingar framkallat en oppositionsoch motståndsanda, för hvilken äfven den djerfvaste måste bäåfva tillbaka — såsom sagdt, vi vilja ej återgifva i all sin helhet dessa många olika utfall, men tro att man för mycket vants vid att i Napoleons handlingar -vare sig med eller utan skäl — se ett dubbelt spel, hvilket håller äfven de djerfvaste tillbaka, för att icke rädas att oöfverlagdt tro på ett hjertligt skrifvet bref, som dock kan vara dikteradt af allting annat än hjerta. Dessa stänkröster från frihetens och konstitutionalismens läger, som börjat allt oftare höra sig inom Frankrike, dessa hotande stämmor utifrån, hvilka bli med hvarje dag mera eniga och tyckas sammanmura en koalition, mot hvilken en Napoleon äfven förut måst böja sig, dessa kunna ge kejsaren tillräcklig