Göteborgsposten – 8 augusti 1860, sida 1

stadssoldaterna, angifvarne, alla voro på benen alla vakade. — Nå? — Antingen ha våra spioner blifvit lurad eller ock har La Chesnaye lyckats korsa sin: spår så, att det varit omöjligt följa dem. Civil löjnanten, den andre löjtnanten och jag sjelf hafv: på samma gång blifvit lurade. Jag kom tillbaks från Jonas klubb, efter att ha fått visshet on att banditen i samma ögonblick synts i närheter af spelhuset, men efter att äfven fått visshet om att han fullkomligt försvunnit några ögonblick innan jag anlände, under det jag uppehöll mig : civillöjtnantens kabinett. Hr de Villiers hade låtit arrestera en person, som anklagades för att ha spisat aftonvard i sällskap med La Chesnaye sjelf. Min första tanke var, att genast förhöra denne man. Han begärde sjelf att få tala vid mig, men ensam. Man förde honom intill mig, men redan vid första orden från hans läppar igenkände jag i fången den der polissoldaten från Rouen, hvars historia jag berättat dig... — Den som blef dömd till döden och benådad i detsamma afrättningen skulle försiggå? — Just han. Ni vet, för hvad han anklasar La Chesnaye, ni känner det hat, som han svurit mot banditen, för det denne beröfvat ho