Göteborgsposten – 8 augusti 1860, sida 1

Ass nedvikt öfver denna rock, som är sammanknäppt med små knappar och sluter sig åt prestens kropp så att den gör en viss ståtlig effekt. På hufvudet sitter den svarta trekantiga hatten, hvilken obestridligen är pittoresk och kläder sin egare väl samt förlänar det frodiga, pussiga ansigtet ett uttryck af tilltagsenhet. Glasögonen, som beherrska den andlige herrns breda, sinnligt formade näsrygg, skjutas stundom oroligt upp och ned med den venstra handen. I denna ställning, hvari vi ofta sett den neapolitanska presten, förekommer han icke sällan så menniskovänlig och , folklig, att man icke kan frånkänna honom en viss älskvärdhet. Men han vet äfven att visa sig såsom kavaljer vid åtskilliga tillfällen. Och man ser honom, isynnerhet på de turer som den neapolitanska Corson tager, icke sällan åka i en högst elegant kabriolett; ofta kör den andlige herrn med lika mycken säkerhet som behag och visar sig derunder fullkomligt hemmastadd i ridderliga konster och nobla passioner. En prydligt utstyrd jockey står bakom honom på kabrioletten och gör denna besynnerliga företeelse, som dock här icke väcker något uppseende, rätt fashionable. I Neapel, hvarest allt är karneval och ystert maskeradlif, kan man icke finna något stötande i att den andlige åker i kapp med sprätten på Corson. Den godlynte neapolitanaren vet att taga sakerna så som de äro, och hans rättrogenhet skulle icke lida af att han såge sin prest komma åkande i kabriolett med Jockey bakom sig, för att hålla messa. Presterna ha sjelfva uppfostrat neapolitanaren, så att han icke förstår skilja hvad som är heligt från gycklet, och liksom han till och med i kyrkan gerna roar sig, så unnar han också sina prester hvarje mask, som de kunna och vilja bruka då de icke äro i kyrkan, utan att förlora förtroendet till dem. Han hyser icke förtroende till presterna, emedan de förekomma honom trovärdiga, utan emedan det icke kan vara annorlunda och emedan man måste ha sin kyrka och sina prester likaväl som sin makaroni. Presten kan och förstår ju allt, som kan lända folket till tröst, nytta och nöje; då han icke meddelar sakramentet eller aflat för begångna synder, så fattar han fiolen och spelar upp en dans för det lefnadsglada folket. Den presterliga fiolen tyckes ega en särskildt magnetisk makt, ty man hoppar och springer ännu bättre och ystrare efter den än efter andra, och intet enda af de vilda och oanständiga språng, som förekomma nästan lika mycket i den neapolitanska som i den spanska folkdansen, uteslutes derföre att presten för stråken; ja man förstår stundom att draga honom sjelf såsom en lustig figur in i det vilda hvimlet af dansande. På andra ställen förekommer den neapolitanske presten såsom flitig tidningsläsare. På Neapels kafeer och restaurationer är det den andlige, som spelar rollen af en s. k, tidningstiger. Så snart han kommit, hopsamlar Än TT Teen nn nana