Göteborgsposten – 8 augusti 1860, sida 1

gemåls befallning till mig: Madame dAumont, jag väntar er icke förrän ni medför den underrättelsen, att vår ståthållare öfver Paris gjort sin pligt. — Tilldess skulle vistandet här i Louvren endast kunna vara smärtsamt för er. — Onåd! mumlade dAumont, vanära! — Som ni lätt kan förekomma genom att omedelbart arrestera La Chesnaye! inföll m:me dAumont lifligt. — Jag har ända tills nu misslyckats! Kan jag väl smickra mig med att lyckas på den korta tid som blifvit mig förunnad? — Men fördubbla er vaksamhet, er verksamhet ! DAumont skakade på hufvudet. — Jacques! utbrast hans hustru oroligt, ni, som jag alltid sett så stark och kraftfull midtemot faran, ni skulle i dag låta besegra er? — Ah, svarade ståthållaren djupt nedtryckt, jag känner mig knappast ha nog kraft att strida. — Hvarföre då? — Ni känner ännu endast hälften af den olycka som hotar oss. — Huru? — Ni vet, sade dAumont dystert, att jag nu i qväll tagit alla nödiga mått och steg, för att lyckas fånga denne La Chesnaye. Han var bestämdt närvarande på Saint-Germains marknadsplats. — Civillöjtnanten, löjtnanten i korta rocken,