Göteborgsposten – 6 augusti 1860, sida 1

budget för landtförsvaret, hvilken i år upp gick till 15 millioner pund, icke kan upp ställa 30,000 man reguliera trupper, hvilke till stor del kommer sig deraf att de högr chargerna, de gamla öfversterna och gene ralerna, de högre embetsmännen och all of fentlig tjenst kostar alltför stora summor; at Palmerston med all sin talang att finna ut vägar, icke har kunnat uträtta något unde hela sessionen, och att han slutligen nu — efter att hafva börjat sessionen med löftei om fred, på grund af handelstraktaten mer Frankrike — bortleder uppmärksamheten frår den inre lagstiftningen genom att hålla et krigiskt tal och begära 9 millioner för fäst ningar och dylikt. Under sådana omständig heter var jag benägen att i Horsman se er man med anda och kraft, hvilken kände lik: a ovilja öfver Palmerstons ,,liflighet, son öfver andra ministrars brist på lif och hvil ken med fullständig oafbängighet, med san ningen och rikets väl uteslutande för ögonen uppspårade och tadlade ministrarnes synder Men alla tidningar af liberala partiet, ifrån Times ned till de radikalaste pennyblad, förfolja honom på det hättigaste såsom den, hvilken angriper whigs för att gagna tories. I parlamentet berättade man mig — jag satt på whigsidan — att Horsman i fjol våras, då Palmerston och Russell ännu voro oeniga, hade hoppats att bli minister tillsämmans med Palmerston, men då denne fann det nödvändigt att försona sig med den stora Bedfordfamiljen och lemna Russell utrikesministerplatsen samt sir C. Wood kolonierna — den plats Horsman eftersträfvat — blef denne senare vred, angriper nu whiggarne af personlig ovilja och är nu af lutter förargelse på väg att blifva en tory, hvilket också lord Russell nyligen med väl beräknad taktik rådde honom att officielt förklara sig för. Jag vet naturligtvis ej, om man har rätt i dessa beskyllningar, eller icke; men i ett land, der alla frågor blifva partifrågor, der whiggar och torier med största ansträngning kämpa om herraväldet, är det klart, att den som frånsäger whiggerna att hafva rätt, lätteligen kan få utseende af att vara tory. Det gick i gamla dagar icke en hårsmån bättre för Falkland, och det var blott genom sin död på valplatsen och genom historien hans ära fick en så klar glans. Was im Gesang soll ewig leben, Muss im Leben untergehn. Det är någonting tragiskt med detta slags menniskor då de gå under; men det kan äfven vara något besynnerligt tragiskt i deras ide, då de hafva verldslig lycka, och ett exempel härpå synes mig Disraeli vara. Han sick just den väg man anvisar Horsman, men vå ett annat sätt. Då han i sin ungdom inrädde i det politiska lifvet, var han poet och, såsom man kan se af hans skrifter, uppfylld vf föreställningar om lugn, fridfull lycka, men illika stor äregirighet. Han sökte en stödepunkt för att svinga sig upp och uträtta ågot. Han hade icke annat än sina anlag PER AKTEN VADER TALS