Göteborgsposten – 6 augusti 1860, sida 1

me B— — — — — -—----2 RR — Ja, men den person, hvars berättelse jag på ert föranstaltande fick höra, lemnade sitt hus en half timme efter det vi råkat honom och man förlorade hans spår nära gatan Paon. — Aha! ni lät då spionera på den stackarn ? inföll Bernac, hvars ögonbryn drogos tillsammans, liksom för att dölja de blixtar, som ljungade ur hans ögon. — Det var min pligt, svarade dAumont. — Sedan? sade grefven och lät sitt ansigte återtaga sitt vanliga lugn. — Sedan, min bäste Henrik, rådde ni mig lifligt och varmt, att lemna La Chesnayce i fred. Men, fastän jag billigar, såsom sig bör, den grannlagenhet som förmår er handla på detta sätt, fastän jag på visst sätt kan förstå en känsla hos er, hvilken vill gifva den upprättelse, som ni påstår er vara skyldig en bandit, visserligen orättvist anklagad för mord på er far, men dock med rätta anklagad för andra våldsverk, som han begått under ännu förfärligare omständigheter, — fastän jag någorlunda förstår alla dessa skäl, kan jag dock icke afhålla mig från den anmärkningen, att det intresse ni hyser för kapten La Chesnaye, är förunderligt . .. — Och ni slutar deraf? ... — Jag slutar af en omständighet och af ett sammanträffande af händelser, hvilka jag ej känner, att ni har andra orsaker för det intresse ni