Göteborgsposten – 6 augusti 1860, sida 1

att taga beståmdt parti för Horsman. Till namnet har jag långe kännt honom och ofta hatt tilltälle at omtala honom i Nord og Syd säsom ledaren för de oafhängige liberala. Foörsvaret som anvåndes för sir U. W ood, hvilken galt bort innan angreppet börjades, inskränkte sig till den anmärkningen att han för ogonblicket var frånvarande. Försvararne voro mr T. Baring (den anklagades undersekreterare), inrikesministern sir Cornwall Lewis, utrikesministern, lord John Russell, och lord Palmerston. Jag kan icke beskritva, hvilket nedslående intryck sir UC. Lewis och lord John Russell gjorde på mig. Isynnerhet ser lord John torr, skrumpen, sjelfrådig och dock slapp ut. Båda framkalla oemotständligt den tanken, att ifall de ej voro af högtuppsatta familjer och genom sin familjinflytelse af vigt för ett parti, så skulle de icke nu vara Storbritaniens minmstrar, oaktadt de i yngre dagar voro förtjenstfulla män. De göra det troligt, att deras angripna kollega, sir Charles Wood, en slägting till lord John Russell, verkligen har undanhållit de ifrågavarande papperen, om icke aft ondt uppsåt, så åtminstone af brist på skyldig uppmärksamhet och af brist på intresse och talang. Om lord Palmerston kan deremot ingenting dylikt sägas. En elegant, temligen fetlagd gammal herre, med nägot srligt och ungdomligt till och med i läggningen af sitt hvita hår, med en viss dandyaktig liflighet i den enkla rörelse, hvarmed han attager sin bredskyggiga hatt och stiger fram trån ministerbänken emot ordförandens bord — yttrar några ord och genast kommer församlingen att skratta. Hvad har han då sagt? Ingenting som hörer till saken, men han kan vid alla tillfällen säga något muntert. Det är detta engelsmännen så högeligen beundra hos lord Palmerston. Trots sina 72 år, delar han ännu alla deras nationela böjelser, håller vad på kapplöpningar, går på jagt, deltageri ett godt lag, häller vid vinglaset ett lustigt tal, och sedan ett likaså muntert utan vin i parlamentet, der han tillbringar 8 timmar om dagen (hans vänner säga 16), hvarvid dock må erinras, att han under en god del af denna tid håller sig inne i sitt kabinett. Palmerston berömmes dessutom för att aldrig vara rådlös, samt säges vara en stor diplomat, men en diplomat med sympati för den nations lit, hvilken hans pligt är att tjena. Såvidt jag kan döma, tror jag dock, att Palmerston nu helt enkelt gör det till en metier att vara en munter gammal herre, och jag skulle af hjertat gerna unna honom denna angenäma sysselsättning såsom lön för tidigare tjenster, om jag blott kunde förstå, huru han förmår vara vid ett så oaflåtligt godt lynne och huru engelsmännen kunna beundra och dela det, lå de likväl hafva följande fakta framför sig: tt utomordentliga underslef blifvit uppdagale under denna minister; att nyligen byggla kanonbåtar och större skepp blifvit beunna ruttna, till en del genom förfalskning rid kopparförhydningen; att riket med en — ——————