Göteborgsposten – 3 augusti 1860, sida 1

sända kuriren, men han kunde likväl icke garantera mig mer än fyratioåtta timmars säkerhet. Han besvär mig att fly genast, omedelbart. Nu känner ni, hela förhållandet, Diana. Jag fick underrättelsen för tolf timmar sedan. I öfvermorgon är det för sent, jag skall bli arresterad. Diana utstötte ett skri. — Döden sväfvar öfver mitt hufvud, Diana, fortfor grefven häftigt; ni ensam kan afvärja den, ty jag skall icke fly utan eder. Den unga flickan sjönk ned på en stol och tycktes vara alldeles sanslös. Grefven förföljde henne alltjemt med sin tjusande blick. Hastigt stördes den dystra tystnad som rådde i den lilla salongen, af ett temligen starkt buller utanför slottet. Det var hofslagen från en trupp hästar, som passerade Pont de Change och närmade sig ståthållarens slott. Ett starkt sken från facklorna upplyste plötsligt kajen. — Min far! utropade Diana. Henrik grep henne i armen. — Jag älskar dig! hviskade han i den unga flickans öra, jag älskar dig så, att jag ej kan lefva utan dig! vet det! Nästa natt är det, som du minnes, maskeradbal hos spanske ambassadören. Dina föräldrar tänka bege sig dit: det ha