Göteborgsposten – 3 augusti 1860, sida 1

I Castrogiovanni är denna begärlighet efter tjenstebefattningar icke mindre intensiv än öfverallt annorstädes. Det parti, som blifvit bortstött af guvernören i Piazza, har likt de fleste andra skickat en deputation till Palermo för att petitionera. De understödas af de inflytelserikaste medlemmarne af aristokratien på platsen, ty guvernören har, fastän sjelf aristokrat, träffat sitt val på den mera populära sidan. Men jag bör rättvisligen omnämna att, oaktadt denna tjenstejagt, det allmänna lugnet icke blifvit stördt inom mer än tre eller fyra kommuner på hela ön, och äfven i dessa inträffade oroligheterna innan regeringen blifvit tillsatt. Af alla de rykten om oroligheter, som nå er, finnes icke ett enda sannt, och detta är måhända det största af alla de under Garibaldi gjort sedan sin ankomst till Sicilien, ty hans förtrollningskonst måste det tillräknas. Man måste begifva sig inåt ön och se med egna ögon, för att kunna förstå detta folk; likasom ert öga från Castrogiovannis höjder skådar ut öfver hela ön, så öppnas äfven vår själ för sakernas verkliga ställning, när ni kommer i förbindelse med folket i det inre af ön. Men det är ej så lätt att nå denna höjd, till hvilken man kommer på en i zigzag, ursprungligen af en emir anlagd, fem mil lång väg, som ständigt bär uppför. Från Caltanisetta, hvarifrån jag sist skref till er angående denna kolonn, föra tvenne vägar till Castrogiovanni, den ena bred och god, men ungefär dubbelt så lång som den andra, hvilken skär igenom berget. Så här midt i sommaren, och med trupper som till en del voro färdiga och till en del, vill jag hoppas, snart skola vara riktiga Cacciatori (jägare), kunde man ej tveka i valet mellan dessa båda. Artilleriet och trossen skickades den längre, äfven för vagnar farbara vägen, medan trupperna sjelfva erhöllo befallning att marschera den andra bergsstigen. Artilleriet och trossen skulle bryta upp natten förut, och municipalitetet anskaffade mot betalning vagnar och mulåsnor. Nationalarmber uppföra sig alltid väl, och sålunda betaltes de vagnar, som bragts från Palermo, med 12 taris eller omkring 3 rdr 60 öre om dagen, d. v. s. lika mycket som de kunnat få annorstädes. Men minnet af neapolitanarnes reqvisitioner är ännu för friskt hos folket, och när derföre vår reqvistition af vagnar kom, befanns det att de hade alla försvunnit utan undantag. En truppafdelning skickades till grannstaden S. Cateldo, men då det antal vagnar de förde tillbaka med sig ej förslog, så belades alla egarne af vagnar, som gömt sig, med böter, tills vagnarne skaffades fram. Detta hade önskad verkan, men emellertid hade 12 timmar förrunnit, så att artilleri och tross ej kunde begifva sig i väg förrän på samma gång som trupperna, på e. m. d. 9:de. Den korta bergsvägen förer genom en af de vildaste trakterna på Sicilien, men är till ersättning uttröttande äfven under sommaren. Sluttande nedåt nära några bredvid liggande svafvelgrufvor, höjer den sig sedan och löper längs sidan af en brant bergsrygg, der soldaterna måste gå i rad en och en. Tillfölje af hettan kunde trupperna ej bryta upp förrän på eftermiddagen, så att de ej kommo ned i Salsos dal förrän på ET ARA nn nn