Göteborgsposten – 1 augusti 1860, sida 2

i Halland blifvit stiftad en förening under namn af Skällinge planteringssällskap, i ändamål att verka för planterande af skogsoch fruktträd samt odling af köksväxter och blommor, äfvensom för ett rationelare landtbruk, samt öfverhufvud socknens förskönande och ekonomiska förbättring. Sällskapet skall redan räkna talrika medlemmar af båda könen. Medlem eger tillgång mot stadgad årsafgift till det inom socken varande bibliotek. En qvantitet skogsfrön är under våren utsådd, äfvensom åtskilliga fruktträd blifvit planterade och ympade. — Ett exempel, i sanning värdt efterföljd, och som kan blifva af stort gagn för den trakt, der sällskapet hufvudsakligast kommer att verka. Vi glädja oss åt detta desto mera som vi bärl se ett förnyadt bevis på den redan vunna erfarenheten afatt skogarne måste vårdas och ansträngningar göras, för att, så godt möjligt är, upprätta den skada, som redan förofvats. Fredrikshalls sockerbruk. Angående dettas nedläggande meddelas nu ett sådant beriktigande: Då man med de från d. 1:ste Juli 1857 till 1:ste Juli detta år gällande tullbestämmelser icke kunnat erhålla större utdelning af fabriken än 5 procent och det var klart, att det, efter de vid sista storihinget antagna ansenliga förändringar i tullen, skulle vara omojligt fortsätta rörelsen utan stor förlust, så har man enhälligt beslutat, att tills vidare ej längre drifva fabriken, sedan det före 1 Juli intörda råsockret blifvit uppkokadt. Det råsocker deremot, som senare införts, är taget på kreditupplag och skall icke blifva kokadt, utan åter utföras, såframt man ej kan erhålla någon godtgörelse i tullen genom att utföra det af samma råsocker raffinerade sockret till utlandet. Återigen Kätchen Rentz! Det är bekant, att den beryktade hästartisten af sin farbror beskyllats för att från honom ha stulit, samma dag hon reste, 2,000 riksdaler, hvarföre den i sin egen förklaring till allmänheten så ömhjertade onkeln telegraferade bland annat till polisen i Kristiania, att taga sig an den sköna flyktingen. Hon har af denna anledning nu undergått förhör inför Kristianias polismästare, och en kortfattad resumå af dervid vunna upplysningar torde möjligen vara af intresse. — Hon har sjelf förklarat, att hennes onkel ofta behandlade henne strängt och ibland till och med slog henne (den om hennes bildning så måne onkeln !), samt att hennes vistande hos honom slutligen blef henne alldeles olidligt, emedan han alldeles motsatte sig hennes förbindelse med sin älskade Louis Godefroy, som han af denna orsak jagade bort från cirkus. Hon beslöt att fly och satte sig derföre i korrespondens med direktör Alexander Hartkopff, som ridderligt lofvade henne sitt mäktiga bistånd och kort derefter underrättade henne, att hon kunde hysa fullkomligt förtroende till den person, som skulle visa henne hennes trolofvades porträtt. En afton upptäckte hon i cirkus, att en herre gaf henne det öfverenskomna tecknet (det är ju en hel roman), hvilken åtföljdes af en biljett, hvari han uppgaf sin adress. Med denna person (den förtrollande prof. Bils), som var skickad af hr Hartkopff och hennes älskare, öfverenskom hon nu, att fly samma dag man bestämt till hennes benefice. Hon infann sig på utsatt tid och ställe, endast medhafvande hvad hon gick och stod uti samt 22 rdr i kontanter, hvarpå de skyndade att öfver Korsör och Nyborg komma ombord på det norska ångfartyget, hvilket ock lyckades. I Frederikshavn kom emellertid polismästaren ombord och frågade efter flyktingen Kätchen Rentz, men då han af passagerarelistan såg att någon dylik person ej fanns ombord, — hr Hartkopffs ombud hade nemligen utgifvit henne för sin syster, gift med en bror till direktör Hartkopff, och jemväl lemnat den norske ångbåtsbefälhafvaren för hennes räkning ett pass från Kristianias poliskammare, stäldt på madame Clara Hart