Göteborgsposten – 31 juli 1860, sida 1

alnarne hågnad, när den en gång hinner bli till fullo uppförd, får han underhålla utan ringaste nytta för egen del, enär han icke anser sig boöora begagna hvarken äng eller skog till bete. Det är i sanning en alltför dyr ägofrid, men tvingades han dertill genom ett grindförbud att utestänga vägen, som genomgår ägorna, blefve hägnadsbestyren alldeles odrägliga. Herrar teoretici i skogshushållningen påstå visserligen att gärdesgärdar äro skogsödande, men de hafva tusende gånger upprepat, att det icke är så mycket genom sin virkesmassa eller ena genom den mängd unga träd som fällas till stör, som hägnaderna blitva mycket skogsödande utan det är den, genom inhägnaden möojliggjorda oinskränkta betningen på alla marker och snart sagt alla årstider, som utrotar våra skogar mer än allt annat. Hvilken massa af plantor, när ingenting annat, grönt finnes, behöfver väl ett enda kreatur till blott ett enda mål? eller huru många trädplantor få väl stå i fred om ett grässtrå spirar upp derjemte? Vore derföre en hvar förbunden att svara för sina kreatur, utan att kunna tilltvinga sig hägnadshjelp af grannarne, hvarom man naturligtvis då äger trihet att öfvererskomma, så blefve skogsåterväxten snart betryggad, och dermed fruktan för skogsbrist i framtuden öfverflödig. Vi hade då ock en ägofrid så fullständig den kunde önskas. — En stående fråga på alla landtbruksmöten är huru våra magra och mossbelupna ängar skola förbättras, och man föreslår en mängd mer eller mindre dyra medel, ehuru föga göres. Det lättaste och icke minst verksamma vore emellertid att skona ängen för betet. Det gräs som etter slåttern kunde uppväxa, bidrager att qvälva mossan och göda marken; man får då en allt rikare höskörd, som året derpå ganska väl ersätter det försakade höstbetet, hvilket för öfrigt blir dyrt nog om det skall betalas med ett vidlyftigt hägnadsstånd. Bättre vore att indela ängen i en slags betescirkulation, så att en del deraf inhägnades till sommarbete flere år å rad, hvarefter gärdesgården flyttades till en annan del o. s. v. Detta vore mindre kostsamt ån att, äfven med hjelp af grannar, underhålla hägnad omkring hela ängen, och framför allt nyttigt som förbättringsmedel. Bete kan äfven inrymmas med lika fördel på åkern, som derföre kunde indelas i mångårig cirkulation med 4 eller flere gärden i gräs, hvaraf betesvallarne inhägnades, om man icke finner lämpligare att valla kreaturen eller tjudra dem, såsom på vissa orter brukas, men i första fallet skulle gärdesgårdarne flyttas med betet, hvilket blir billigare i mån som betesåren äro flere. Höstbetet på åker och äng kan i alla fall medelst vallning begagnas, om behofvet så fordrar, men kan det som tillväxt på åkern utan afsaknad nedplöjas, måste det såsom en gröngödning verka på kommande årets skörd. Ingenting är då förloradt och man kunde gerna undvara de hela milen gärdesgård omkring hvarje hemman jemte största delen af det rika hägnadsbihanget inom