Göteborgsposten – 24 juli 1860, sida 1

En stor mängd tillbedjare förföljde henne med sina enträgna kärleksförklaringar. Bland dessa tillbedjare var äfven en soldat, vid namn Andre. Denne Andrå var något lättsinnig, en måhända allför glad kamrat, men han var i grund och botten en tapper, djerf, ja, klok och verksam man. Jeanne hade hört Andre tala till sig om äktenskap, men när med hennes bifall — ty hon älskade äfven honom, åtminstone hade hon sagt honom det — begäran om hennes hand framställdes till farbrodren, vägrade denne och, än mera, tog sin brordotter med sig till markis dAssignys slott. Ni förstån ? — Förträffligt! svarade borgaren. Giraud förde handen öfver sin af svett drypande panna. — Vill ni dricka? frågade Babin och höjde en flaska. — Nej, svarade soldaten, icke mera vin! Nu vill jag ha vatten. Han tog ett stort krus, som en af kyparne bar fram, och drack med begärlighet. — Nå? återtog Babin. — Jo, fortfor soldaten, Andrå blef bragt till förtviflan, men ban var ej af det slags menniskor, som så lätt låta nedslå sig. j Han trängde flera gånger in i skogen vid ,Maröome och närmade sig slottet i hopp om at