Göteborgsposten – 24 juli 1860, sida 1

Detta ledde till protesterna och revolutionen af 1848, hvilka äro för väl bekanta, att behöfva här ånyo upprepas. Fredrik VII begick härpå ett fel, hvari säkerligen orsaken kan sökas till fortfarandet af dessa ständiga slitningar inom danska monarkien. Den 5 Juli 1849 fick Danmark sin fria konstitution med allmänna val, men Slesvig, som då var upproriskt, fick ej del häraf, utan skulle efter fredens slut allt regleras rörande hertigdömet Slesvigs framtid. De liberala eller skandinaverna i Slesvig blefvo missnöjda öfver undanhållandet ar dessa förmåner och tyska diplomatien fick anledning att blanda sig i den blifvande regleringen af Slesvigs styrelse. Hade konung Fredrik utsträckt den liberala konstitutionens: välgerningar ända till Eidern, skulle det slesvigska upproret beröfvats all ursäkt och skandinaviska ländernas enhet stadfästats. Följderna af misstaget visade sig i fre-. den mellan Danmark och Preussen 1850, då bland annat öfverenskoms, att kommissarier skulle reglera gränsen mellan de af danska konungens stater, som tillhöra Danmark och de som ej tillhöra Danmark. Kriget hade sålunda varit utan nytta. Frågan stod ännu på samma punkt och tyska diplomatien kunde fritt intrigera, nu ytterligare gynnadt genom sjelfva de liberala Slesvigarnes missnöje. Danskarne voro trötta af kriget och ville för hvad pris som helst befrias från de förbundstrupper, som ockuperade Holstein, för ordningens upprätthållande. Tyskland uppställde vilkor, förnämligast, att Danmarks liberala konstitution, nemligen vallagen, ej skulle gälla för hertigdömena Slesvig och Holstein. Danmark nödgades bifalla. Nu kom den olycksaliga helstatsförfattningen af 1852 och den uppgörelse, hvarigenom hertigdömena fingo särskilta konstitutioner, dikterade från Wien och Berlin. — Tyskarne hade nu nått sitt ändamäl: Slesvig var skildt från Jutland, ett medel att möjligen kunna förena det med Holstein. Danmarks uppoffringar hade varit utan gagn; de tyska intrigerna vunno spelet och fosterlandsvännerna hade fåfängt med sitt blod färgat Fredericias, Dyppels och Idsteds mark. Slesvig var, skildt från Jutland, utan stöd. Holstein deremot starkt genom Tyskland. Sedan dess ha ständiga stridigheter eg! lrum mellan skandinaviska, tyska och helstats. l partierna. Ständiga ministerombyten, alltson Idet ena eller andra partiet flutit ofvanpå, oupp lhörliga notvexlingar med Preussen och För I bundsdagen, hvilka oaflåtligt lägga sig ombord med regeringens åtgöranden. j Slesvig står emellertid ensamt. Det ege ilen fullständig autonomi, utöfvad af dess mec -I beslutande myndighet utrustade ständerför t samling, i allt hvad som angår civil och kri 1 minel lagstifning, kommunalförhållanden, kyr -Ikooch skolväsen, näringsförfattning, vägar vattendrag, jernvägar, direkt och till en de ; lindirekt beskattning. Danska konungariket I riksdag är utesluten från hvarje inflytande p I Slesvigs angelägenheter. Men det oaktad —————