Göteborgsposten – 24 juli 1860, sida 1

— Det är ovedersägligt! Under inflytelse af det rusande vin han druckit, och hvilket Babin synbarligen med afsigt så rikligen slagit i åt honom, af samtalets liflighet, af den qvafva atmosfer, som rådde i salen, och af den vrede, som hans egna tankar framkallat hos honom, hade Giraud hastigt uppnått gränsorna af ett fullständigt rus. Hans ansigte var purpurrödt. Han satt ett ögonblick tyst med hufvudet lutat i händerna och armbågarne stödda mot bordet. — Ni har säkert låtit honom dricka för mycket! hviskade grannen till höger. Babin ristade nekande på hufvudet; derpå fattade han Girauds hand och återtog med ännu I större inställsamhet: j Å b — Ni säger då, att La Chesnaye förolämpat och kränkt er? — Hör! utbrast plötsligen soldaten, som, tillfölje af en utaf rusets många oförklarliga verkningar, tycktes under några ögonblick ha återfått hela sitt lugn och sin kallblodighet. Hör! I skogen Maröme, nära Rouen, ligger ett slott, tillhörigt markis dAssigny de Matieville. Bland slottets många tjenare fanns äfver en trädgårdsmästare, som hade en brordotter. Denna flicka, hvars namn var Jeanne, bodd i Rouen och ansågs för stadens skönaste ros