Göteborgsposten – 24 juli 1860, sida 1

ska adeln ifrigt arbetat på utförandet af sin ilsklingsid Schleswig-Holstein, och antagit begreppet hertigdomet Schleswig-Holstein såsom ett gifvet faktum, tills sluthgen det blef en vana, alt sammanställa de båda hertigdömena. Så kom tvisten om arffoljden, hvilken varit af sådana olyckliga foljder för Danmark. I Danmark kunde artsrätten till kronan öfvergå äfven på qvinliga sidan, men i Holstein blott på den manhga. Från Holstein ville man gora samma successionsordning gällande i Slesvig som den, hvilken Holstein sjelf hade. Det var nemligen fråga om att arfsrätten skulle kunna ofvergå till landtgrefvinnan af Hessen och hennes son. Denna orsak till söndring upptattades mycket riktigt at tyska partiet. Men då utfärdade Christian VIII d. 8 Juli 1846 sitt olyckliga öppna bref, hvarigenom Danmark, Slesvig, Holstein och Lauenburg förklarades vara integrerande och oåtskiljeliga delar af en och samma stat, hvadan de ock voro underkastade samma successionsordning. Nu fick Holstein rätt att protestera och vände sig till tyska förbundet med begäran om beskydd, sammanblandande sina rättigheter med Slesvigs och derföre begagnande det gemensamma namnet Schleswig-Holstein. De tyskar, som befunno sig i Slesvig, deltogo i agitationen och drogo med sig aätven några skandinaver, hvilka harmades öfver det kongl. godtycket. Vid slesvigska provinsialständernas session 1842 hade redan högt uttalats tanken på Slesvigs förening med Holstein och Slesvig-Holsteins skiljande från Danmark, ehuru ifrigt motarbetad af skandinaviska partiet. Men Holsteinska ständersessionen 1844 blef ännu betydelsefullare än den slesvigska. Derifrån utgingo till konungen de trenne propositioner, som sedan blefvo upprorets trosbekännelse: 1:0) Hertigdömena äro sjelfständiga stater; 2:0) Den manliga linien regerar i hertigdömena; 3:0) Hertigdömena äro evigt och oupplosligen förenade stater. Då kom det nämnda brefvet af 1846 som föranledde till en protest i SlesvigHol steins namn, deri holsteinska ständernas grund: principer af 1844 proklamerades. Hvad säges om foljande paragraf i denna protest: On någonsin, i ötverensstämmelse med försynens T beslut, den äldre linien af konungaätten skulle lutslockna på mansidan, önska vi att för tram Ttiden under våra egna hertigar, befriade frå hvarje förening med ett främmande land, uta! något slags hinder, förena oss med vårt moder land Tyskland? — Och detta var tyskarn i Holstein och Slesvig, som djerfdes tala båda hertigdömenas namn, under det skandi naviska partiet i Slesvig ännu var så god som det öfvervägande, ehuru ej, genor författningens egenheter, särdeles represen teradt i ständerförsamlingen. Christian VIII dog och Fredrik VII ste på tronen, genast utlofvande en gemensar -I konstitution för Danmark och hertigdömen: AJ AS bo om Oc