Göteborgsposten – 20 juli 1860, sida 1

got öfver 27 qv. mil. En uteslutande tyska talande befolkning bebor således endast omkring en sjettedel af hertigdömet. Men då de sydligare distrikten äro tätare befolkade än de norra, så blir förhåliandet något gynnsammare för tyskan, efter folkmängden räknadt. Enligt folkräkningen 1855 utgör den uteslutande danska befolkningen i Slesvig minst 160,000 af landets 394,000 invånare; den blandade (dansk-tyska och dansk-frisiska) minst 77,000, och den tyska (och tysk-frisiska) omkring 150,000. Om nu rätt skulle ske denna befolkning efter nationaliteterna, och annat önskar säkerligen ingen dansk, skulle således alla de uteslutande danska talande invånarne ha uteslutande danskt kyrkooch skolspråk, den blandade befolkningen blandadt kyrkooch skolspråk och den uteslutande tyska uteslutande tyskt kyrkooch skolspråk. Men enligt en författning af 1850 och 1851 ha endast c:a 135,000 invånare fått uteslutande danskt, 82,000 blandadt och 177,000 uteslutande tyskt kyrkooch skolspråk. Öfver 2,5000 invånare, hvilkas språk är uteslutande danskt, ha blandadt kyrkooch skolspråk och ett ungefär lika antal, hvars språk är blandadt, har behållit uteslutande tysk gudstjenst och undervisning. Den tyska nationaliteten har sålunda icke blifvit undertryckt i hertigdömet, utan tvärtom gynnats. Slesvigs hela tyska befolkning åtnjuter alla de åt densamma utlofvade nationela rättigheter, tyskt språk i alla offentliga förhandlingar, i kyrka, skola och vid domstolar; den lider ej allenast icke något förtryck, utan med densamma har äfven i samma rättigheter delgjorts ett icke så ringa antal af den befolkning, hvars nationalitet ej är fullt tysk utan blandad; och ett liknande antal anses som hafvande blandad nationalitet, oaktadt den är helt och hållet dansk. Med dessa siffror för ögonen kan man undra öfver, hvaraf den obelåtenhet härleder sig, som ständigt gifver sig tillkänna i hertigdömet. Men svaret ligger tydligt uti det nästan uteslutande af tyskar bestående egendomsegarepartiet och i det tyskt sinnade presterskapet, hvilket senare ser ett mera tacksamt fält för sina maåktplaner uti den tyska bigotta statsformen än i den danska statens upplysta tolerans. Allen säger i sin Det danske Sprogs Historie i Hertugdömmet Slesvig: Det är en sanning, som genomgår hela historien om Slesvigs förtyskande och modersmålets undertryckande, att det är det tyskt bildade och tyskt sinnade presterskapet, som häri haft den största och mest afgörande delen. Folkets lärare ha, i bredd med deras fortsatta arbete på att förtyska menigheterna, tillika fortfarande bearbetat dem i politisk riktning, för att vinna dem för de nya slesvigholsteinska lärdomarne, som de sjelfve först inhemtat i Kiel. Ett hufvudmedel härtill ha skolböcker och folkskrifter varit. Det är en omständighet, som i hög grad förtjenar våra läsares uppmärksamhet; ty först härigenom blir det fullkomligt klart, huru de statsupplösande lärdomar, MJ