sitt bord, offrade åt spelets Gud med en anmärkningsvärdt lika otur. Deras motspelare vunno nästan hvarenda träff, och likväl upptogo de, oaktadt de paltor hvari de voro höljda och hvilka förrådde tillståndet i deras börser, alla dessa förluster med kallblodigheten hos en millionär och med en ovedersäglig gentiless. — dJehan de la Potence och Jaques le Baguenaud kunna hädanefter gerna kallas Jehan och Jacques de olyckliga! sade en af spelarne och skrapade till sig en betydlig summa, som han vunnit. — Det är sannt! svarade den, som benämnts med det förra namnet. Jag har förlorat hela aftonen. -— Och jag med! tillade den andre. — Hvad skall väl Jonas säga, som anförtrott oss vården af sin bank? — Bah! Han får säga, hvad han behagar! Jag spdlar liberalt, så mycket sämre om lyckan vänder mig ryggen. — Nåväl! Jag skall begagna mig af er olycka, återtog spelaren, som nyss vunnit. Tio pistoler på hvardera bordet! Tärningarne rullade. Spelaren vann. — Jag dubblerar! sade han och lät alltsammans stå. Jehan de la Potence och Jaques le Bague