Göteborgsposten – 16 juli 1860, sida 1

ar grannt signalement öfver den drägt, som La Chesnaye bär. — Aha! ni har spioner på marknaden? — Blott tre; men de äro förträffliga och tillräckliga. — Hvad är det för några? — De äro tre män, som sjelfva tillhört La Chesnays band, och som, genom att ha blifvit fint utforskade och ledda, samtyckt till att i natt öfverlemna sin chef åt oss, i hopp att få hundra ccus kontant och med visshet om att ej oroas med några frågor angående deras förflutna lif. — Godt, hr de Villiers ; och jag tror, att vi denna gång skola få tag i den fördömde bofven, samt erhålla upplysning om detta sällsamma och hittills oförklarliga alibi. — Om tio minuter, monsecigneur, skola min tre spioner vara här och gifva oss sina rapporter. Befallningar äro gjorda på förhand, alla portar äro bevakade och den djerfve stråtröfvaren skall vara arresterad, innan marknaden slutas. — Då vänta vi, hr de Villiers. — Ja låt oss vänta, monseigneur! De närmade sig och ett lätt slag ljöd straxt derefter på dörren till rummet. — Stig in! ropade hr de Villiers. Derpå tillade han, vänd mot ståthållaren: — Se här en af mina spioner!