Göteborgsposten – 13 juli 1860, sida 1

föremålen för mina lifligaste önskningar, svarade den unge grefven. Ni bör således, om ni betraktar mig som en son och jag redan nu anser er för en far, inse, att mina råd äro en tillgifven väns. Nåväl! tro mig, låt affären med kapten La Chesnaye vara sålänge. Denne man är, jag är säker derom, lika osyldig till de brott, ni vill påbörda honom, som han var till det, för hvilket man förut anklagade honom. Blanda er icke uti hvad söm rör honom. -— Hvarföre då? frågade ståthållaren. — Emedan ni endast skall drabbas af olycka derför I — Ni tror? — Jag försäkrar er det. i — Men, min bästa grefve af hvad skäl talar ni till mig så der? — Min Gud! ...jag vet ej... Det är en aning, för hvilken jag ej kan göra mig redo; men jag bedrager mig ej, derom är jag fullkom-. ligt öfvertygad. — Ert svar är icke något svar. — Jo. i — Men — Var nöjd dermed och följ mitt råd. — Min bäste Bernac, sade ståthållaren med allvarlig stämma, mitt embetes pligter ålägga mig förbindelser, hvilka jag icke skulle kunna undan