Göteborgsposten – 10 juli 1860, sida 1

Bohuslän för de salteriidkande bolagen har gilvit vid handen, att fiskens ryggrad måste ytterst omsorgsfullt behandlas på det ej njurarnes urinsyra skulle alstra ammoniaksbildningar i fabrikatet. Ordf., hr Hj. Nathorst, ville, som direkt svar på den lå5:de trågan, framstalla att ju mera blandade gödningsåmnen man använder, desto bättre resultater erhåller man, och ansåg som det fornämsta gödningsämnet en blandning af till 2 delar sur fostorsyrad kalk at hr Weerns tillverkning och en del pernguano. Med deuna blandning hade tal. ull höstsäde preparerat en jord, som burit vårsäd, och, med 26 rdrs omkostnad pr tunnland, fått ett särdeles godt resultat. Hvad den norska fiskguanon vidkommer, hade tal. användt densamma för potatis på klöfvervall, men kunde ej ännu lemna några upplysningar om dess verkan. Professor Miller besvarade hr Malms anmärkning med påståendet att af urinsyra knappast finnes spår i friska, lefvande fiskar, men väl 1 sjuka, max kunde säga af gikt lidande exemplar samt i döda individer, som börjat öfvergå till förruttnelse. Det vore således ett fullkomligt misstag att påsttå det urinsyran skulle kunna bortskämma ordentligt saltad fisk. Att ammoniak ej finnesifiskguanon är desto påtagligare, då intet ämne finnes i densamma som kan binda ammoniaken. — Hvad frågan 15 angick, ansåg tal. guano vara for oss en lyxartikel, som kunde ersättas af andra egna gödningsmedel. Såsom sådana framdrogs i första hand benmjöl, hvilket, sedan ångkokning vid detsamma begagnats för utdragande af fettet, i likhet med de å utställningen visade prof af hr Hasselgren från Rådanetors och hrr Wallberg Berglund i Stockholm, redan blifvit en exportartikel; dernäst framhölls den sura fosforsyrade kalken, för hvars produktion man stode i stor förbindelse till hr C. F. Weern, samt den norska fiskegnanon, hvilken vore en ren och oforfalskad vara. Ordf., hr Hj. Nathorst bad hr professor Miller i anledning häraf upplysa, hvad som å styf jord skulle ersätta peruguanon. Prof. Miller ansåg svatvelsyrad ammoniak med superfosforater här vara på sin rätta plats. D:r Schibeler sökte häfva de betänkligheter, hvilka hysts mot fiskguanon, att ammoniaksbildningen, efter dess utspridande på åkern, skulle försiggå långsamt, i det han enligt Stöckhardt intygade att ammoniaksbildningen redan efter 3 dagar vore i full gång. Det ore derföre angelåget att guanon nedharfvades på samma gäng som utsädet och ej vidare oroades eller bringades i dagen, hvarigenom ammoniaken skulle förflykugas och ej komma jorden till godo. Denna fiskguanons hastiga dekomponering borde man noga ihågkomma. D:r Engström hade, såsom representant för Kalmar läns södra hushållningssällskap, fått i uppdrag att närmare taga reda på ben-——