Göteborgsposten – 10 juli 1860, sida 1

— Detta skedde således natten mellan d. 7:de och 8:de? afbröt grefven ännu en gång. — Ja, nådig herre. Ah, denna natts datum skall aldrig försvinna ur mitt minne, jag svär er det! Hastigt klappade någon häftigt på dörren. Jag trodde först, att det var rättsbetjenterna, som kommo för att gripa mig. Jag vågade cj öppna, då låset i detsamma gaf vika för påtryckningen af en stark arm och en karl inträdde i min stuga. Denne mån hade ett sällsamt yttre. Han var klädd i svart sammet från topp till tå och hade en lång röd kappa kastad öfver sina skuldror. — Svart sammet! ... röd kappa! utbrast ståthållaren lifligt. — Ja, nådig herre, svarade Bernard. Jag ser honom framför mig, alldeles som jag nu ser er, Hans hufvud var obetäckt, och ett långt svart hår föll ned öfver hans axlar. Ett svart, långt, tofvigt och ovårdadt skägg dolde en del af hans ansigte och jag kunde cj uthärda den flammande blixten från hans ögon. — Det är alldeles otroligt! ... mumlade ståthållaren. Vidare! — Främlingen gick fram i stugan och kastade för mina fötter en full skinnbörs, hvilken med ett silfverklingande ljud nedföll på golfvet : Se här två hundra livres, sade han till