Göteborgsposten – 10 juli 1860, sida 1

ningen efter foglar, hvilka till sin näring begagnat fisk, och såvida den i Norge toijda metoden för guanos beredande ej motsvarade magens förrävtningar hos fogeln, så voro det ej hvad man kunde kalla guano. Dock ansäge talaren att det borde vara törmånligare aut direkte använda fisken till guano, än aut taga den som en för togeln öfverfiodig produkt. Fui att utröna detta torhållande, vore det nödvåndigt att få veta huru togelguano verkar i Jemtörelse med fiskguano, och specielt huru mycket qväfve den senare inehölle. D:r Schubeler ville minnas att fiskguanons qväfvehalt vore 10 procent; han ville dock ej angitva detta såsom säkert, då han ej medhade någon uppsats öfver de at Stöckhardt anställda analyser. Den urinsyra, som finnes i fiskens mage, måste naturligtvis allud åstadkomma ett plus för peruguanon, som derigenow erhöll ämnen, hvilka den norska fiskguanon saknade. Hufvudsakligaste skilnaden vore dock att denna senare ej innehöll någon forsforsur kalk, eljest voro beståndsdelarne ungefär desamma. Hvad priset angick, hade man först hållt säcken, om 100 skälp. köln. vigt, i 12 rdr; härtill hade dock ej Norrmännen velat köpa, hvarföre priset nedsattes till 2!3 specie, hvilket medfört goda resultater, helst samma qvantitet af peruguano betaldes med 3 specier 24 skilling norskt. Hvad namnet anginge, vore visserligen hr Nonnens anmärkning fullt befogad, och man hade valt detsamma endast tör att få ett pyntere navn på gödseln. Uppmanade till beredning at fiskguano i Sverige och synnerligast i Buhuslän, men tillrådde dervid att göra anläggningen i största skala. Ett helt distrikt borde inbegripas, så att ej tillfälle gats åt fuskare att genom sämre och lättare beredd vara kunde skada anläggningen. För sådant hade det norska bolaget varit utsatt, i det norsk fiskguano med allenast 1!; procents qvätvehalt utbjöds i Hamburg och der förorsakade misstro till den äkta varan. Professor Miller upplyste att de första profven å norsk fiskguano korumo till Sachsen för 6 år sedan, och att de anställda analyserna visat densamma innehålla 7 å 7!(, procent qväfve. Dess beståndsdelar voro, med undantag af den fosforsura kalken, lika med Peruguanons. Ansåg att fiskguanon bör såsom gödningsämne ställas emellan benmjöl och peruguano, hvad mängden och lösligheten af beståndsdelar vidkomme. Anmärkte att ammoniak ej finnes i norska guanon, då deremot hälften af qväfvet i peruguanon bildat ammoniak. Priset å den norska vore för högt för oss, som sjelfva hade så mycket fiskafskräde att tillgodogöra. Detta borde ej så vårdslösas. I Stockholms skärgård fångas en massa spett endast för att koka olja af; det vore förnuftigare att af densamma bereda guano. Intendenten Malm trodde hv Millers uppgiit, det ammoniak ej skulle finnas i norska fiskeguanon, vara oriktig. Sådan bör bestämdt finnas då fiskens ryggrad användes, utefter hvilken njurarne ligga. Erfarenheten här i