Göteborgsposten – 10 juli 1860, sida 1

visste det, och berätta alltsammans för den som är i sällskap med mig. — Det är mycket enkelt, sade Bernard. Jag är i dag femtio år gammal. Under de tretio första åren af mitt lif bodde jag, såsom ni vet, på grefve de Bernacs egor, han var min husbonde och er far, herr grefve. Man kunde aldrig få någon bättre herre. Ack ni minns väl! Olyckan och döden trängde förhärjande in i ert hus ... Ni var mycket ung och endast ett underverk har bevarat er... Efter grefvens och grefvinnans död, då man äfven trodde er vara förlorad, herr grefve, förvaltades egendom af en elak och grym inspektor . . . Man aklagade mig orättvist för någon förseelse . .. jag blef bortjagad ...Jag flyttade med hustru och barn... och jag nedsatte mig såsom dagsverkare på en annan egendom i närheten. Jag arbetade utan klagan, lifnärde med Guds hjelp och bistånd min familj, förrättade mina dagsverken hos min nye husbonde och betalade mina utskylder till honom och konungen. Ännu för ett år sedan egde jag qvar både min hustru och tre barn, hvilka senare alla voro starka och duktiga, och redan började hjelpa mig i arbetet. Olyckan och sjukdomen slogo då ned öfver oss! Först dukade min hustru under, derpå dogo mina trenne söner, den ene efter den andre, och jag stod nu ensam qvar. Ovädret och stormen förstörde min skörd och jag