Göteborgsposten – 9 juli 1860, sida 1

ter sedan, som det ifrågavarande brottet begicks ? — Ja, svarade ståthållaren allt mera öfverraskad. — Och detta brott tillskrifver ni La Chesnaye? — Javisst, hr grefve; men jag förstår ej hvarföre . . — Jag ånyo gjorde er denna fråga? Tålamod! ni skall få veta det. Hr dej Bernac närmade sig huset utanför hvilket han hoppat utaf hästen. lyfte upp jernliammaren på porten och lät den falla häftigt tillbaka trenne gånger med alldeles lika mellanrum. Derpå väntade han, men behöfde ej göra det länge. Efter några minuters tystnad öppnades sakta ett fönster, som låg i första våningen och ett karlhufvud syntes. — Hvem der? ljöd en gäll stämma. — Jag! svarade grefven. — Hvilken jag? frågade rösten. — Hvad! inföll den unge mannen, känner ni då ej igen mig mera, min bästa Bernard ? — Hr grefve de Bernac! återtog rösten ifrigt och belåtet. Hvad, det är då ni, min förträfflige herre? — Javisst, det är jag.