Göteborgsposten – 7 juli 1860, sida 2

marknad stod; ty stället hade genom ett särskidt privilegium erhållit tillåtelse att hålla rörelsen öppen ända till kl. 3 om nätternas äfven sedan nattskottet gått. III. Ett alibi. De båda ryttarne och deras följe, som synbarligen ämnade sig till festen, kommo nu in på gatan Saint-Andr des Arts, som då var en af de vackraste och största gatorna i Paris venster om Seinen. Då de tillryggalagt ungefär två tredjedelar af gatan, höll grefve de Bernac plötsligen in sin häst utanför den smala och låga porten till ett något bofälligt hus, hvars alla hermetiskt tillslutna fönster tycktes tillkännagifva, att invånarne voro borta eller lågo försänkta i djup sömn. — Hvad gör ni, herr grefve? frågade ståthållaren, förvånad öfver atthans kamrat stannade så hastigt. — Jag stannar, som ni ser, svarade den unge mannen leende. — Hvarföre då? — För att klappa på porten till detta hus, min vän, och väcka upp den ende som bebor det. (Forts.)