Göteborgsposten – 7 juli 1860, sida 2

åt. För mindre städer vore bäst att tillvara: taga spillningen på så sätt, att urinen skildes från de fasta beståndsdelarne och finge upp: sugas af sammanblandad kalk och dyjord. Massan torkas sedan i solen och mättas ånyo med urin. Sedan den sålunda flera gånger begagnats som en svamp, användes den till utspädning af de fastare beståndsdelarne; dessa torkas, malas och blandas med svafvelsyra, ben, afskräden m. m. och säljas sedan som ett kraftigt gödningsmedel. Genom urinens användande vinnes den förmån att man tillgodogör sig dess ammoniak och salpetersyra. Berättade att det gasvatten, som man förut i Stockholm slog ut i sjön, numera tillvaratages och derur tillgodogöres svatvelsyrad ammoniak. Sedan ordföranden derefter framställt till ledamöterna, huruvida man nu, då blott en half timmas tid vore öfrig af den för sektionen bestärada tiden, skulle anmoda hr Hj. Kylberg att i korthet redogöra för sin metod eller uppskjuta denna redogörelse till särskildt föredrag, voro mesta rösterna för första förslaget. Hr Hj. Kylberg uppsteg således till talareplatsen. Han hade sedan flera år tillbaka på följande sätt tillvaratagit latrinen efter elt 40 personers hushåll. Latrinen upphemtades i skjutbara lådor, hvilka hvarje dag tömdes och derefter inkorporerades med tillsammanblandade 1 mått kalk, 1 aska, 2 sand och 2 såg: spån. Den sålunda beredda massan, hvilken nu utgör 6 ?; dylika mått, omröres dagligen, för att hindra ammoniaksbildningar; härigenom borttages all lukt. Blandningen måste hållas lucker och luften få fritt tillträde; lägges derefter i hög för salpeterbildningen, hvilken börjar tidigt, dock beroende på alkalits mängd. Efter 3 månader är den redan långt framskriden och efter 6 månader skall man vid undersökning af massan finna den innehålla 6 proc. salter, hufvudsakligast salpeter. Efter ofvannämnda hushåll bekommer tal. sålunda 200 t:r dylik poudrette, till hvilken begagnats ej fullt 200 t:r alkali, sand och sågspån, samt en timmas arbete om dagen för en person. Då talaren förut ej kunnat gödsla mera än 3 tunnl. med hela latrinspillningen, hade han nu deremot kunnat begagna poudretten till öfvergödning på 20 tunnland. Den väsendtligaste fördelen vid detta bebandlingssätt, är dock att latrinens hela qvätvehalt tillgodogöres, då eljest en stor del går förlorad genom jäsning och afdunstning; hvarjemte gödningsmedlet kan anbringas i form af salpeterbildningar, hvilken synes vara den bästa. Tal. ansåg sand och sågspån vara de bästa blandningssorterna. Grefve Hamilton anhöll få veta huru hr Kylberg gick tillväga om vintern, samt hvilken höjd han gaf dessa komposter. He Kylberg upplyste att blandningen verkställes om vintren tvenne gånger och röres till pulverform, då den motstår frosten. Högarne kunde hållas ända till 2 alnar höga, men då blir skyfflingen svårare och massan möglar lättare. Hr Juhlin-Dannfelt hemställde om ej han kunde få begagna de återstående minuterna för att redogöra för en poudrettefabrik vid Stettin. Detta beviljades. Fabriken är belägen , mil från Stettin och latrinen hemtas derifrån hvarje natt. Den tages från ett par tabriker och kaserner, hvarvid man sorgfälligt valt de, der kraftigaste utfordringen af arbearne och soldaterna eger rum. Latrinen från fängelser och sjukhus föraktas alldeles. Deremte medhemtas urin från ett par starkt anitade oltörsäljningsställen. — Dyjorden, som letta blandas med, tages på Oderns strand, orkas ett år och males derefter. Sedan mjöet lagts i högar öses urinen på dem så länse de kunna insupa densamina, hvarefter denra massa blandas med den i reservoirer samade latrinen ; svafvelsyra tillsättes for att binda ummoniaken, hvarefter massan formas som tesel och insättes i lador att torka. Om vinern sker torkningen med eld, hvarvid 20 å 5 graders värma användes första och andra lagen, som den 3:dje ökas till 60 å 70 graler. Derefter sönderslås tärningarne och nulveriseras, för att uppblandas med andra mnen af all möjlig beskaffenhet, allt efter let olika ändamål, hvartill poudretten skall