Göteborgsposten – 7 juli 1860, sida 2

— Var det natten mellan den sjunde och åttonde, eller mellan den sjette och sjunde ? — Natten mellan den sjunde och åttonde. — Är ni säker derom? — Fullkomligt, ty, jag upprepar det ännu en gång, jag har sjelf förhört kusken, Kriminallöjtnantens rapport bekräftar det dessutom än ytterligare. Han bar med egna händer burit bort liket. — Ni kan således ej misstaga er i denna sak? — På intet sätt. — Godt. De båda ryttarne bade uppnått gatan SaintAndrå des Arts och styrde nu kurs mot porten Buci. Det hade blifvit allt mörkare och hästarne stötte i hvarje ögonblick på hinder, hvika skrämde dem eller kommo dem att snafva. Ett förvirradt sorl nådde de promenerandes öron. Det liknade det, som höres på långt håll från något gladt och muntert sällskap, som öfverlemnar sig åt en uppsluppen glädtighet. Med detta sorl, dessa lifliga rop förenade sig tonerna från musikaliska instrumenter, från trummor och trumpeter. Allt detta buller kom från den plats der den då i liflig rörelse varande Saint-Germains