Göteborgsposten – 2 juli 1860, sida 1

hvarest gränserna fordom lågo till familjen Valois Paris med dess starkt befästade portar och krenelerade murar. Sålunda kom man under Henrik IV genom ej mindre än sju portar in i norra delen af staden, åtta dylika genombröto murarne på venstra flodstranden. Korteligen, Henrik IV:s Paris var på långt när ej Napoleon III:s, och skulle ha knappt upptagit en sjettedel deraf. De fyrahundratretton gator, som då funnos inom Frankrikes hufvudstad, framställde under dagens lopp för blicken centralpunkterna för handel, lyx, snille, konst och utgjorde samlingsplatserna för alla klasserna i ett samhälle, som bestod af en mängd för hvarandra främmande elementer; men under natten företedde de en riktig bild af ödemarken, försänkta som de voro i ett djupt mörker, ty år 1605, det vill säga tiden för denna berättelse, lemnade upplysningen i den goda staden Paris mycket öfrigt att önska. Ett kongl. dekret år 1524 hade visserligen befallt borgarena, att efter kl. 9 om aftnarne ställa en tänd lykta i första våningen af sina hus, ett antal parlamentsbeslut hade visserligen äfven 1558 fastställt, att lyktor skulle upphängas uti hvarje gathörn i Paris, hvilka skulle brinna från kl. 10 om aftonen till kl. 4 på morgonen; men detta upplysningssätt, som öfverlemnades åt her