Göteborgsposten – 2 juli 1860, sida 1

PD Men hvad är dessa roligheter mot behaget al en blick, kastad på den underliggande taflan? En utsigt så rik och så skön som den ifrån Mosebacke — hvar finnes den annorstädes? Det är en annan och bestämdt angenämare känsla man erfar här än då man hänryckt ser ut öfver musulmännens moskeer och Bosphorens vatten, eller då man förtrollad står på Vesuv och derifrån skådar Neapels terrasser, Golfens stränder och den evigtblå himlen. Här är det icke något pot morire som kommer en i tankarne, utan det är lifvets lycka, naturens herrlighet och dertill Sveriges stolchet, som på en gång genombrusa betraktaren af staden, landet och sjöarne, det rörliga lifvet, den friska grönskan och det fria folket. Ett förlofvadt land ligger nedanför denna Mosebacke, liksom det låg nedanför Nebo. Så vackert! Nu på köpet går solen ner och förklarar allt, under det jag endast förklarar att Mosebacke är bäst. Jag gick och spekulerade på löfmarknaden bland löfruskor på Munkbron och bland leksaker på Riddarhustorget, funderande på vattenståndet i Mälaren och på andra stånd, soma äro lika mycket öfverklagade, och så kom jag bakom kungagritterna. Jag kastade en kritisk blick på det nya bernadotteska kapellet och fann allt ganska godt och gladde mig åt tillintetgörelsen af den mur, som man i