Göteborgsposten – 27 juni 1860, sida 1

rr —— jfärda en kungörelse med förbud deremot; den, som kallar honom excellens, riskerar att bli arresterad. Det var förnämligast för att undvika dessa vördnadsbetygelser, som han flyttade från Palazzo Pretorio, emedan ministrarnes och magistratens vistande derstädes utgjorde en förevändning för hundradetals menniskor att tränga in i hans rum. Jag har stundom sett skaror af tiggare uppfylla hans förmak för att be om hjelp. Nu ha kyrkoherdarne fått den bestämdaste befallning äfvensom penningar att understödja de behöfvande i deras församlingar, men här äro tiggarne så oefterrättliga att de alla söka få något af diktatorn. I början gaf han, följande sitt goda hjertas ingifvelse, dem, som i denna afsigt vände sig till honom, anvisningar på understöd, men snart fann han att detta icke kunde fortfara ty han råkade ännu värre ut än den enfaldige turisten, som vill gifva en tiggare något och strax blir ansatt af alla tiggare i qvarteret. Eländet har utan tvifvel varit stort under de tvenne sista månaderna; det var litet eller intet att förtjena ; mångas boningar ha blifvit lågornas rof, hela familjer ha förlorat det lilla de egde och icke sällan de, som voro deras stöd. Dessutom sökte styrelsen snarare att uppmuntra än förekomma tiggeriet, ty den visste att det är säkraste medlet att beröfva menniskor deras sjelfständighet. -Klostren, som gjort hvad de kunnat för att lindra nöden, äro till största delen sjelfva så fattiga, att de icke ha hvad de behöfva. Så måste t. ex. Gracias kloster, som den 7 April blef plundradt af soldatesken, härom dagen begära understöd. Alla munkarne, som voro 59 till antalet, voro inner spärrade och fingo svälta i flera veckor. Då de omsider släpptes ut, funno de klostret tomt; såväl de heliga kärlen som husgeråd och möbler voro bortförda. Då denna tiggareskara, hvars talrikhet dels kan tillskrifvas den förra styrelsens uppmuntran vf den naturliga lättjan och dels de olyckor och let elände, som vållats af bombardementet och soldaternas excesser — saknar allt tillfälle till ordentlig arbetsförtjenst och har föga hjelp att hoppas af klostren, så måste den underhållas på statens bekostnad. Detta kommer att upphöra fterhand, men det är en svårighet till i början. Det var hufvudsakligen för att få vara i red som Garibaldi ombytte bostad och flyttade ill den mest afsides liggande delen af det kungiga palatset. De statrum, som general Lanza ebott, voro iordningställda för honom, men han alde några rum, som ligga vid terrassen öfver nkörsporten, som vetter åt Monreale, der man ar frisk luft och en skön och vidsträckt utsigt. Jer sitter han uppe med sin stab oåtkomlig för olkhopen. Musik har trädt i hurraropens ställe. Tre ler fyra sällskaper, klädda i röda skjortor, vanra omkring på gatorna och stanna utanför det ungliga palatset och Pretorio eller annorstädes er de känna sig fattade af harmoniens ande, en framför allt utanför kafer och glacebutiker. eras repertoire är icke vidlyftig, men de göra vad de kunna af den; det är i synnerhet en ing med refrängen: Viva la Tricolore, Viva la sibertå, som tyckes elektrisera åhörarne. De ts RXÅÅXÅXEEOOÅXKRRROXOXOXVXXOXOOVVVXJXXVVVXXVXVXVXJQX—st——uue