Göteborgsposten – 27 juni 1860, sida 1

er — hänga er! Ni mördade Blake, jag vet ni gjorde det; ni menedige skurk — ni mördare... Hamilton hemtade sig småningom från förvåningen i hvilken det plötsliga anfallet försänkt honom, skakade våldsamt undan den ursinniga qvinnan och kastade henne emot mitt gömställe. — Måtte djefvulen taga er! sade han med undertryckt hväsande röst. Hvad menar ni? är ni tokig? Mördare! började amazonen ånyo, utom sig af rasande svartsjuka; mördare, jag vill låta hänga er, om lag och rättvisa kunna fås för pengar. — Pengar, dåre! sade han i samma låga, hväsande ton; pengar, dåre! Ni har ... Vill ni hålla er fördömda tunga och komma med mig ? — Nej — nej — nej! Jag vill icke gå! Jag anklagar er som mördare, och jag vill se er hängd, ni usling! — Hör på hvad jag säger, eländiga, fåniga qvinna, afbröt Hamilton med vildt eftertryck, men innu i varsam ton, och såg sig omkring, utan tvifvel för att öfvertyga sig att ingen kunde höra honom ; hör på hvad jag säger. — Jag vill icke höra, ni är en skurk, en mördare, en .. i oo Fördöme er tunga, utropade Hamilton, oroad och förargad öfver måttan. Ni har inga pengar. Testamentet ni förlitar er på är förfal