Göteborgsposten – 27 juni 1860, sida 1

joch en utan att vara invigd i förhållandena och utan någon föregående öfverenskommelse nästan instinktlikt gissade den hemliga komiteens tankar. Knappt var en af auktoriteternas lögnaktiga bulletiner uppklistrad förrän den borttogs och komittens beriktigande klistrades upp i stället. En demonstration påbjöds och följande dagen begaf hela staden på bestämd timma sig utpå Maguedan; nästa dag var Maguedan full af polisbetjenter och allt folk infann sig på Toledon. Så fullföljdes ett oafbrutet uttröttningssystem, som gjorde polistjenstemännens och sbirrernas ställning ganska obehaglig. Sedan staden blifvit förklarad i belägringstillstånd, blef det ännu värre, ty soldaterna voro icke så vanda vid detta system som sbirrerna. Så snart Garibaldi landstigit satte man sig genast i förbindelse med honom och när han nalkades, begåfvo många stadsboer sig ut för att besöka honom och underrätta honom om truppernas alla rörelser. Under det han sålunda fick reda på hvad neapolitanarne företogo sig, kunde deremot hvarken mutor eller hotelse förskaffa dem någon kännedom om Garibaldis rörelser eller sätta dem i förbindelse med de öfriga korpserna. När t. ex. von Michels kolonn, som aftågat mot Corleone för att följa Garibaldi, anländt till Misilmeri, erbjödos femhundra dukater åt hvem som ville fortskaffa ett bref till neapolitanarne i palatset, och ingen hade lust att förtjena dessa penningar. Alla kände till Garibaldis ankomst till Misilmeri ; många sutto uppe och väntade honom; alla talade omj saken, och dock hade neapolitanarne ingen aning derom. General Letizia berättar sjelf att han lördags afton promerade på Marinan med General Lanza och att de då gratulerade hvarandra till det lyckliga slutet på fälttåget mot Garibaldi. Vi lade oss att sofva, sade han, glada öfver att nu vara qvitt alla bekymmer, och då vi vaknade fingo vi veta att Garibaldi var icke utanför utan 2 Palermo. Nu då förtrycket upphört frambryter folkets naturliga liflighet liksom ångan ur röret. Alla söka ta sin skada igen; den spänning, som herrskat under sista tiden, har gjort sitt till för att stesra denna tendens. Bodarne, som varit stängla under de sistförflutna månaderna, äro nu samtligen öppnade; bössfabrikanter, sadelmakare, skräddare och mössmakare kunna icke fullgöra illa reqvisitioner. Den, som vill förtjena myctet penningar, bör föra hit musköter, svärd, pitoler, krut, kanoner, ångbåtar, sadlar, ammuniionsväskor, rödt flanell och läder, ty alla dessa rtiklar skola finna frisk afsättning. Man tänker örst och sist blott på att beväpna sig; och i rist på bättre låter man reparera alla slags vaen, huru gamla de än äro. För de neapolitanka kryssarne hyser man ingen fruktan; de kuna icke gå anfallsvis till väga. Om några dagar kola de alla vara sin kos. Hurraoch lefveropen ha aftagit något, om. van undantager då Garibaldi visar sig, ty då ro de värre än någonsin. Man tyckes aldrig unna se sig mätt på honom. Derföre promene-: ar han endast tidigt om morgnarne på gatorna. lan trängdes så omkring honom för att kyssa ans hand, att han funnit sig föranlåten att ut——— 0 ee